Med anledning av tvisten kring ledartexten i nr 14 undrar läsare vad förbundets politik i vårdplatsfrågan är. Skiljer sig den från Sjukhusläkarföreningens?
– Absolut inte, säger Marie Wedin.
– Nej, det tror jag inte alls, säger Eva Nilsson Bågenholm.
– Vi tog ju upp det här problemet för två år sedan efter en motion från Sjukhusläkarföreningen. Vi gjorde en inventering av hur vårdplatserna har minskat. Det har gått för fort och man har inte samtidigt byggt ut den kommunala sjukvården i den omfattning som man skulle ha gjort. Så jag tror inte att uppfattningen om vårdplatsbristen på något sätt skiljer sig åt.
Inför fullmäktige i juni finns ytterligare en motion i frågan. Det tycker Eva Nilsson Bågenholm är bra.
– Vi får försöka agera ytterligare där. Om det har blivit bättre eller sämre är svårt att säga, men det är inte löst i alla fall.
Ledaren beskrev vårdplatsbristen och förespråkar mot slutet en ökad medverkan från sjukhusläkare i den öppna vården. Den slutsats som Marie Wedin hade velat se i tryck löd: »Detta minskar i sig kanske inte behovet av vårdplatser på sjukhus men ökar tillgängligheten till sjukvård i samhället.«
Den tryckta slutsatsen formulerad av Eva Nilsson Bågenholm löd: »Detta kan minska behovet av vårdplatser på sjukhus och samtidigt öka tillgängligheten till sjukvård i samhället.«
– Det är stor skillnad på de två. Det är helt tvärt emot, säger Marie Wedin.
Hon tolkar Eva Nilsson Bågenholms formulering som att antalet sängar rimligen borde gå att minska om man byggde ut närsjukvården. Men så ska det inte tolkas, enligt Eva Nilsson Bågenholm.
– Nej, det menar jag inte. Vi har för få vårdplatser och vi har för högt tryck på de platserna. Det är inte säkert man kan skära ner mer, men definitivt så skulle det fungera mycket bättre på sjukhusen om det fanns till exempel fler platser i den kommunala vården, särskilda boenden och om det fanns familjeläkare som skötte om patienterna i hemmen på ett bättre sätt.
Varför var då inte Marie Wedins formulering acceptabel?
– För mig är det viktigt när man skriver en ledare att man har ett politiskt budskap. Ibland beskriver man bara ett problem, ibland beskriver man ett problem och en lösning. I det här fallet så beskrev hon ju problemet med vårdplatserna och där är ju vi helt överens alla. Det är ett bekymmer, säger Eva Nilsson Bågenholm.
– För att närsjukvården ska vara en lösning på problemet, vilket jag tror att det är delvis, så måste man driva att det kan vara en möjlig lösning att satsa på att lyfta ut specialister i närsjukvården, att det kan bidra till att lösa vårdplatsproblematiken.
– Det Marie ville skriva var att det kanske inte löser vårdplatsproblematiken och då håller hon inte ihop vårt budskap, för vårt budskap med vårt närsjukvårdsprogram som nästan är klart, är att vi vill att det ska leda till en effektivare och bättre sjukvård och bland annat bidra till att vårda patienter på rätt nivå, det vill säga att man ska kunna vårda patienter hemma, vilket då skulle minska behovet av vårdplatser på sjukhusen, säger Eva Nilsson Bågenholm.
Marie Wedin hänvisar till förbundets politiska program »Framtidens sjukvård«:
– Där står det faktiskt att alla vårdplatser, både i närsjukvården och i slutenvården, överallt, ska öka. Och det är ju förbundets fastlagda politik sedan 2004, medan den som Eva hänvisar till som heter »Framtidens närsjukvård« är ute på remiss fortfarande och den är ju ett arbetsmaterial, medan den här är vad som gäller. Den och broschyren »Brist på vårdplatser – kris inom svensk sjukvård« tycker jag talar rätt tydligt om vad förbundets linje är. Vi behöver fler vårdplatser och först när vi fått det kan vi eventuellt börja diskutera om vi kan reducera dem i en framtid. Men det är ju för långt att dra den slutsatsen nu.
Marie Wedin säger att ledaren var skriven med anledning av Sjukhusläkarföreningens fullmäktige den veckan, precis som andra yrkesföreningsordförande gjort inför sina fullmäktige, och att hon ansträngde sig för att hitta ett ämne som inte bara var en sjukhusläkarfråga och »då blev vårdplatsbristen ett utmärkt val där jag inte kunde se några åsiktsskillnader«. När saken diskuterades i Läkartidningens förra nummer blev hon angelägen om att påpeka att det åtminstone var Sjukhusläkarföreningens politik att det råder en besvärande brist på vårdplatser.
– Det här är inte exempel på något särintresse.
Om de två inte har samma syn i vårdplatsfrågan så anser Marie Wedin att det i så fall är Eva Nilsson Bågenholm som inte driver förbundspolitik.
Eva Nilsson Bågenholm kan inte se att de har olika syn.
– Nej det ser jag inte. Det handlar inte om politiken, det handlar om någonting annat, detta.
Skrifterna Framtidens sjukvård och Brist på vårdplatser kan läsas på www.slf.se. Programmet Framtidens närsjukvård ska behandlas av CS 27 april.
