Det var vid Distriktsläkarföreningens (DLF) fullmäktige som vård- och omsorgsminister Ylva Johansson mötte de fyra borgerliga partiernas talesperson i hälso- och sjukvårdsfrågor, Maria Larsson (kd). Det var dock svårt att hitta någon klar skiljelinje mellan de båda politikerna som båda vill satsa på primärvården och på fler allmänläkare. Maria Larssons recept heter mångfald i form av möjligheter till avknoppning, medan Ylva Johansson gång på gång tryckte på att vad sjukvården i allmänhet och primärvården i synnerhet behöver är resurser. Som enligt Ylva Johansson egentligen redan finns.
– Vi har ökat resurserna till sjukvården under en tioårsperiod från 8,2 till 9,2 procent av BNP, dessutom har BNP ökat. Just nu gör alla landsting positiva resultat, sa Ylva Johansson.
Men det var flera i auditoriet som inte nöjde sig med det.
– Upp till bevis! sa Göran Fälthammar, ordförande i DLF Bohuslän, som undrade hur och när den verbala satsningen på primärvården också ska bli reell.
– Verksamheten är erkänt kostandseffektiv, likväl har primärvården inte fått något viktigt resurstillskott de senaste 50 åren! Varje gång det görs en politisk drive för mer pengar till primärvården visar det sig i efterhand att i själva verket har sjukhusvården alltid fått mer, sa Göran Fälthammar
Anders Nilsson, kassör i DLF, undrade också hur det skulle gå till att effektuera det som verkar vara den samfällda politiska viljan – mer resurser till en väl fungerande och fullbemannad primärvård – om vi nu inte ska ha nationell reglering.

Maria Larsson replikerade snabbt att hon inte ville ta ansvar för att landstingen inte lyckats leva upp till intentionerna.
– Det är mycket få landsting som varit alliansstyrda.
Men hon vidhöll att det är på landstingsnivå som ansvaret måste ligga för att de politiska besluten ska bli verklighet.
– Vi arbetar mycket med att förankra de här tankarna hos våra landstingspolitiker, sa hon.
Ylva Johanssons förklaring till att inget händer var folkviljan.
– Det går nästan inte att lägga ner sjukhus ute i landstingen även om det är ekonomiskt välmotiverat att styra över resurser till primär- och närsjukvård. Det folkliga stödet att behålla sjukhuset är väldigt starkt även om det är främst primärvården man går till – och blir förbannad på när man får vänta i telefonkö hos.
När debatten var över och politikerna lämnat lokalen så vittnade bland annat Moa Vlastós från DLF Västmanland om att där hade det minsann gått att lägga ner sjukhus, men inte hade det styrts över några pengar till primärvården för det.
– Besluten i landstingen går i allmänhet ut på att prioritera primärvården. Men sjukhusvården driver sina egna intressen starkare, primärvården har haft svårare att visa hårda fakta, sa Ylva Johansson.
Hon fick medhåll av Maria Larsson som menade att om bara primärvården blev bättre på att göra »kundundersökningar« så skulle kvaliteten i verksamheten höjas till skyarna och det skulle bli lättare att förstå hur viktig primärvården är. Därmed skulle det blir lättare att koppla resurstillskott till primärvården.
– Problemet är att alla redan är överens om att primärvården är bra, ändå händer ingenting, konstaterade Göran Fälthammar, DLF Bohuslän.



Rörande överens var de, Ylva Johansson (s) och Maria Larsson (kd), om vikten av en välfungerande primärvård. Om att det behövs fler allmänläkare och att de som arbetar i primärvården måste få känna att de har en möjlighet att påverka sin arbetsplats. Ja, enigheten var så stor att det föranledde Läkarförbundets ordförande Eva Nilsson Bågenholm att fråga vem av dem hon egentligen ska rösta på.