– Förra veckan jobbade jag mer än 100 timmar – olagligt enligt alla regler. Men arbetsgivarna har inget val, för det saknas 15000 läkare, säger en tysk läkare som LT talat med, men som vill vara anonym eftersom också arbetsvillkoren omfattas av tystnadsplikten.
Läkaren som vi talat med är en av Tysklands 146000 offentliganställda läkare som de senaste åren upplevt att arbetsförhållandena blivit allt hårdare. Resonemanget att det saknas 15 000 läkare bygger på beräkningar från det viktigaste fackförbundet för offentliganställda läkare, Marburger Bund. 15000 läkare skulle behövas för att ingen ska behöva arbeta mer än de 48 timmar per vecka som EUs nya arbetstidslagstiftning sätter som maxgräns.

– I de förhandlingar vi nu för med arbetsgivarna skulle det kunna räcka med 6000– 7000 nya läkare för att gå med på våra viktigaste krav, säger Marburger Bunds presstalesman Athanasias Drougias.
För Sveriges del har situationen i grannlandet inneburit att allt fler tyska läkare också söker sig till våra breddgrader, besvikna över arbetsförhållandena i det egna landet och lockade av möjligheterna till bättre förtjänster utomlands. Enligt statistik från Socialstyrelsen, som utfärdar legitimationer för utländska läkare, var det förra året 161 tyskar som fick svensk legitimation. Åtta år tidigare var det bara ett tjugotal. Det innebär att Polen idag är det enda land som det kommer fler läkare ifrån till Sverige.

En före detta tysk läkare som flytt stressen i Tyskland är Rainer Dörenberg. Idag är han överläkare på centraloperation på Akademiska sjukhuset i Uppsala:
– Redan när jag lämnade Tyskland för sex år sedan var det vanligt att jag jobbade 350–400 timmar i månaden, trots att det på den tiden fanns många arbetslösa läkare där. Men nu saknas det istället folk och situationen har blivit ännu tuffare, säger han.
I och med att färdigutbildade och erfarna läkare som Rainer Dörenberg lämnar Tyskland gör landet en jätteförlust, samtidigt som det innebär en stor vinst för Sverige, menar han. Men trots att hela familjen trivs bra i Uppsala och Sverige så skulle Rainer Dörenberg kunna tänka sig att återvända till Tyskland – om arbetsförhållandena och betalningen där blev bättre.

– Här på Akademiska är jourerna också långa och tuffa, men det är å andra sidan bra betalt, resonerar Rainer Dörenberg. I Tyskand får man bara en engångssumma som ersättning och vill man komma någonstans i karriären så är det bara att glömma allt vad familjeliv heter, säger han.
Ett annat hinder är den av tradition stränga hierarkin och de vattentäta skotten mellan yrkesgrupperna.
– Även om dolda hierarkier finns här också så är Tyskland fruktansvärt hierarkiskt jämfört med Sverige. Ingen ifrågasätter överordnade läkare och det blir ytterligare ett problem när man jobbar långa och uttröttande skift, säger Rainer Dörenberg.

Att vara läkare i Tyskland idag är alltså inte som tidigare ett drömyrke – utan snarare ett mardrömsyrke, för att använda Marburger Bunds egna ord. Fackförbundet är starkt kritiskt till att arbetsgivarna inte tar de nya arbetstidsreglerna som EU beslutat om på allvar, utan hela tiden väntar med att införa ett hållbart arbetstidssystem.
Paradoxalt nog har den nya arbetstidslagen som säger att jourtid ska räknas som full arbetstid lett till försämringar för läkarna. Eftersom varken pengar eller läkare finns för att leva upp till den nya lagens krav, så har det lett till att sjukhusen kräver av sina anställda att jobba gratis och inte skriva upp sin övertid.
Men från de tyska hälsovårdsmyndigheternas sida slår man ifrån sig kritiken och menar att förhållandena vid tyska sjukhus inte alls är så dåliga som Marburger Bund hävdar. Enligt deras statistik ligger Tyskland såväl lönemässigt som arbetstidsmässigt i mitten på skalan vid internationella jämförelser, till och med bättre än Sverige i vissa fall. Enligt dem tjänar tyska läkare till exempel i genomsnitt en tredjedel mer än svenska läkare. Tyskland ska också ha färre patienter per läkare än exempelvis Sverige.

Men oavsett vad statistiken säger så är missnöjet inom läkarkåren i Tyskland inte att ta miste på. Sedan i mars strejkar läkare på sjukhus runt om i landet – i protest mot för mycket arbete och för lite ersättning (se LT nr 14/2006). Vid LTs pressläggning den 2 juni såg någon lösning fortfarande inte ut att vara i sikte, och Marburger Bund hotar nu också med att ta ut läkare i strejk under fotbolls-VM.
Utstressade läkare som flyr landet och strejk bland de som stannar kvar – glansen kring läkaryrket har mattats av rejält i Tyskland de senaste åren. Det visar sig också i att allt färre läkare utbildas. Såväl antalet nyinskrivna studenter som färdigexaminerade har minskat under hela 1990-talet och början av detta decennium.

Den tyska läkare som LT pratat med och som befinner sig i början av sin karriär suckar och menar att det inte är högre lön som behövs utan fler läkare:
– Vad ska jag med mer pengar till när jag alltid är trött och aldrig har tid att göra av med dem? Jag jobbar ofta fyra skift i sträck – 28 timmar utan avbrott, vecka efter vecka. Efter det orkar man just ingenting, jag är alltid trött, säger hon.


»I Tyskand får man bara en engångssumma som ersättning och vill man komma någonstans i karriären så är det bara att glömma allt vad familjeliv heter«, säger överläkaren Rainer Dörenberg, som lämnat Tyskland för Akademiska sjukhuset i Uppsala.Foto: Marcus Hansson