Det sa Anders Wihlborg, nordvästra Skånes läkarförening, apropå en motion från Medicine studerandes förbund, MSF, om att Läkarförbundet ska verka för att lottning inte används vid antagning till läkarutbildningen. Istället ska man verka för andra, bättre antagningsmetoder, där så kallade vårdprov kan vara ett alternativ. Motionen antogs av fullmäktige och innebär att Läkarförbundet dessutom ska arbeta för att sökandes val av studieort prioriteras.
Anders Wihlborg, som också tog upp exemplet med sökanden som blivit utlottad tre gånger och sedan studerade i ett annat europeiskt land, menade att ett land som Sverige borde ha råd att utbilda sina läkare.
Men fick mothugg av MSFs Adina Welander:
Vi kan inte behålla kvaliteten på utbildningen om vi tar in fler, menade hon. Det kommer alltid att vara fler som vill läsa till läkare än det finns platser.
För den som lottats in på en annan studieort än den man sökt till är det idag näst intill omöjligt att byta under utbildningen, eftersom läkarutbildningen skiljer sig alltmer mellan de medicinska fakulteterna. Det är ett av skälen till att MSF, den här gången tillsammans med Sjukhusläkarföreningen, yrkade på att Läkarförbundet ska verka för ett nationellt core curriculum med kärnämnen. Motionärerna menar också att en solid, gemensam kunskapsbas är viktig för den nyutexaminerade läkarens trygghet och identitet.
Fullmäktige biföll motionen. Det betyder att utbildningen blir en prioriterad fråga för Läkarförbundet under det kommande året. Utöver en gemensam kunskapsbas ska förbundet arbeta för att ämnet sjukvårdsorganisation och ledarskap blir obligatoriskt under grundutbildningen, att medicinstudenter får möjlighet att byta studieort under utbildningen, att en majoritet av lärarna är läkare och att alla fakulteter ska erbjuda utbildningsavdelningar.
Vid fullmäktigemötet delades årets handledarpris ut till Kjell Furugård vid mag–tarmmottagningen på Falu lasarett och Lena Lilja vid Brunflo vårdcentral. Under sitt tacktal berättade Kjell Furugård att han har utbildat 400 kolleger med stor glädje, men att handledarskapet inte är någon stor merit, varken när man söker jobb eller ska löneförhandla. Det ser han som allvarligt. Lena Lilja har arbetat som allmänläkare sedan 1988 och hon berättade att hon själv aldrig fick särskilt mycket handledning under sin tid som elev. Hennes egen roll som handledare kom att växa fram långt innan hon var färdigutbildad, då hennes mindre erfarna kolleger frågade henne till råds. Motiveringen till att hon fick priset avslutades med att »hon är den läkare vi alla skulle vilja vara. Och ha.«
