– Forskningen bedrivs enligt flera huvudlinjer, berättar Mats Ulfendahl, professor vid Institutionen för klinisk neurovetenskap och föreståndare för Centrum för hörsel och kommunikationsforskning, Karolinska institutet. Närmast klinisk tillämpning är sannolikt tillväxtfaktorer i kombination med kokleaimplantat. Djurexperiment har klart visat att resultaten av kokleaimplantat kraftigt förbättras om man även tillför nervtillväxtfaktorer (exempelvis neurotrofiner som BDNF och GDNF). Dessa har en skyddande och stimulerande effekt på kvarvarande hörselnervfibrer och nervceller i spiralgangliet. Sådana tillväxtfaktorer skulle kunna tillföras via kokleaimplantatets elektrod.
– På längre sikt hoppas vi mer specifikt kunna styra nervcellstillväxten med hjälp av stamceller eller progenitorceller, fortsätter Mats Ulfendahl. Vi vet att det finns »slumrande« progenitorceller i innerörat, och man har identifierat tillväxtfaktorer som stimulerar tillväxten av dessa ursprungsceller i spiralgangliet. Svårigheten är att få igång dem och få dem att göra det vi önskar, det vill säga ersätta förlorade celler och deras funktioner. Hårcellerna i innerörat är extremt specialiserade och välorganiserade, och det är en stor utmaning att få nya celler att inta exakt rätt plats och ersätta just de hårceller som försvunnit. Det är troligen mindre komplicerat att ersätta förlorade nervceller, som sitter i buntar. Man skulle också kunna tillföra nya stamceller till innerörat via exempelvis kokleaimplantatets elektrod.
Ett annat framtidsområde är genterapi. Dövhet orsakas i många fall av mutationer i genen connexin 26, och man hoppas kunna motverka hårcellernas undergång genom tillförsel av fungerande connexin 26. Sådan genterapi har prövats på möss, men steget till klinisk användning är enligt Mats Ulfendahl ännu långt. Även om man idag har de tekniska verktygen måste framför allt säkerhetsaspekterna ytterligare utredas innan försök kan göras på patienter.


Så fungerar ett kokleaimplantat: Ljud fångas upp av en mikrofon (1). En yttre talprocessor (2) överför likt en radiosändare kodade ljudsignaler genom huden till en inopererad mottagare (3) i tinningbenet. Mottagaren vidarebefordrar signalerna till en elektrod i hörselsnäckan, och då stimuleras hörselnervfibrer som i sin tur sänder signalerna vidare till hjärnan (4).