Läkarförbundet begär nu hjälp av Arbetsmiljöverket för att slita den tolkningstvist om dygnsvila som Läkarförbundet uppfattar bromsar processen med att anpassa läkarnas arbetstider till de nya reglerna som gäller från årsskiftet, se även LT nr 41/2006.
– Vi vill träffa avtal. Det kan inte vara så att arbetsgivaren disponerar den här frågan själv. Vi begär att Arbetsmiljöverkets arbetstidsnämnd ska göra ett tolkningsutlåtande, säger Läkarförbundets chefsförhandlare Conny Gustafsson.
Det är första gången Läkarförbundet begär ett sådant utlåtande i någon fråga.

Från årsskiftet ska varje läkare ha elva timmars sammanhängande dygnsvila. Som sådan vila räknas beredskapstid så länge läkaren inte gör någon arbetsinsats. Men en störning i beredskapen kan inträffa så att den bryter dygnsvilan.
Sveriges Kommuner och Landstings tolkning är, enligt cirkulär som skickats ut till arbetsgivarna redan 2005, att arbete som utförs under beredskapen faller under det i 13 § Arbetstidslagen stadgade tillåtna undantaget från kravet på dygnsvila, det vill säga att störningar är oförutsedda, se ruta.
Läkarförbundet hävdar att detta undantag inte kan rymma störningar under beredskapen, eftersom poängen med beredskap är att störningar faktiskt väntas. Därför krävs kollektivavtal om avvikelse. Och utan avtal skulle SKLs tillämpning alltså strida mot lagen, hävdar Läkarförbundet och vill nu att Arbetsmiljöverket slår fast detta.
Nästa möte i Arbetsmiljöverkets arbetstidsnämnd är den 25 oktober, men det är osäkert om ärendet kan avgöras då.
– Vi vet inte om det blir färdigkommunicerat och berett till dess, säger Arbetsmiljöverkets chefsjurist Anna Middelman.
Därnäst sammanträder nämnden först i början av december.

Läkarförbundet skickade in sin begäran i onsdags förra veckan. Då stod det nämligen klart att Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, hade samma uppfattning som Läkarförbundet i fråga om tillvägagångssättet, nämligen att det är Arbetsmiljöverkets sak som tillsynsmyndighet att avgöra frågan.
– SKL konstaterade att dygnsviloregeln ligger utanför kollektivavtalet och vi delar deras uppfattning att Arbetsmiljöverket är rätt instans, säger Läkarförbundets jurist Nils Erik Solberg.
Tidigare har detta varit en öppen fråga, säger han. Beroende på formuleringar i kollektivavtal kan man nämligen tänka sig att någon part hävdar att även en ren lagtolkningstvist ibland bör ses som en kollektivavtalsfråga. Sådana frågor blir då tvister först lokalt, sedan centralt och i sista hand kan de avgöras av Arbetsdomstolen. Men nu var Läkarförbundet och SKL överens om att detta inte var ett sådant fall. I ett cirkulär den 6 oktober från SKL till alla arbetsgivare gjorde SKL sin ståndpunkt klar. Detta med dygnsvilan är Arbetsmiljöverkets bord.
– Då reagerade vi, säger Läkarförbundets jurist Nils Erik Solberg.
– Och om frågan inte löses nu så kommer den efter årsskiftet att hamna hos Arbetsmiljöverket. Då tycker vi att det är bäst att fråga verket redan nu, för det kan lösa knutar.

Möjliga undantag från kravet på dygnsvila

EU-direktivet 2003/88/EG artikel 3 ålägger varje EU-land att tillämpa 11 timmars sammanhängande dygnsvila. Det har Sverige också gjort i Arbetstidslagen (ATL), 13 § första stycket, första meningen: »Alla arbetstagare skall ha minst elva timmars sammanhängande ledighet under varje period om tjugofyra timmar (dygnsvila).« I artikel 17 i direktivet ges möjligheter till undantag under förutsättning att arbetstagarna får motsvarande kompensationsledighet. Undantag kan göras antingen genom lagstiftning eller i avtal mellan arbetsmarknadsparterna. Direktivet räknar upp en lång rad av tillåtna undantag, många av dem branschspecifika. Den svenska lagstiftaren har valt att fatta sig kort på denna punkt. Enligt propositionen (2003/04:180) så skulle Arbetstidslagen inte vara branschspecifik utan överlåta branschspecifika frågor till avtalsmarknadens parter att reglera, i kollektivavtal. Arbetstidslagens undantag i 13 § 1 st andra meningen är därför tänkt att passa alla branscher och lyder: »Avvikelse får göras tillfälligtvis, om det föranleds av något särskilt förhållande som inte har kunnat förutses av arbetsgivaren, under förutsättning att arbetstagaren ges motsvarande kompensationsledighet.« De typfall i direktivet som bäst överensstämmer med detta är dels »situationer som är ovanliga och oförutsebara och som ligger utanför arbetsgivarens kontroll, eller för enstaka händelser vars konsekvenser inte skulle ha kunnat undvikas ens med den största noggrannhet« (enligt artikel 17.3 f, jämfört med artikel 5.4 i direktivet 89/391/EEG), dels »vid olycksfall eller då risken för olycksfall är överhängande« (17.3 g). Ett av de branschspecifika undantag som tillåts enligt direktivet och som den svenska Arbetstidslagen alltså inte innehåller – men som alltså kan regleras i kollektivavtal – är avvikelser »i fråga om arbeten som kräver en kontinuitet i servicen eller produktionen, särskilt service i form av reception, behandling eller vård på sjukhus och liknande inrättningar (…)«.