De två förändringarna innebär sammantaget att en sjukhusläkare som är med i såväl fack som a-kassa får 4000 kronor mindre i plånboken om året.
Läkarförbundets ordförande Eva Nilsson Bågenholm är kritisk.
– Avdragsrätten är bra, den är en uppmuntran att vara med i facket. Det är synd att man tar bort den för fackföreningarna behövs ju. Och att a-kasseavgiften höjs är ett stort problem.
Förändringarna kan innebära en risk att medlemmar väljer att gå ur Läkarförbundet, tror hon.
I regeringens planer ingår att göra a-kassan obligatorisk. Därmed blir fackavgiften den enda av de två som kan väljas bort. Det som i sammanhanget kan minska risken för avhopp från Läkarförbundet är att medlemsavgiften till förbundet redan är separerad från avgiften till a-kassan. Det blir alltså tydligt för medlemmarna att det är avgiften till a-kassan som höjs. Och den avgiften höjs med mer än 200 procent.
Anslutningsgraden till Akademikernas erkända arbetslöshetskassa, AEA, är låg bland läkarna. Endast 17000 av Läkarförbundets drygt 29000 medlemmar i yrkesverksam ålder är med i a-kassan.
Arbetslösheten bland läkare är också låg. Ett 40-tal läkare uppbär för tillfället ersättning från AEA.
A-kassan är redan idag fullt finansierad av medlemsavgifter och egenavgifter, enligt AEAs administrative chef Tomas Eriksson. De höjda avgifterna kommer därför att gå till annat i statskassan. Eva Nilsson Bågenholm är kritisk till att avgiften ska gå till att finansiera andra skattesänkningar.
– Då är det egentligen bara en annan skatt, ingen försäkring.
Förutom höjningarna berörs arbetslösa läkare av att taket för ersättning från a-kassan sänks de första hundra dagarna, från 730 till 680 kronor per dag. Den maximala ersättningsperioden är 300 dagar. Tidigare har a-kassan kunnat förlänga den i enskilda fall med lika lång tid. Den möjligheten avskaffas också.
