I Linköping finns företaget Accelerator, vars projekt ProtR-C syftar till att utveckla ett system för målsökande transportörer av cellgift direkt till cancertumören. (Se Figur 1.) Målsättningen är att uppnå en effektivare medicinering och samtidigt begränsa bieffekterna. ProtR-C är en bärare som bygger på ett »välkänt« protein (vilket vill företaget av patentskäl inte berätta) och ska bära med sig cellgiftet cisplatin. Projektet handlar om att bekräfta bärarens lämplighet som transportör av cellgiftet vid tumörbehandling.
Ansvarig för projektet med ProtR-C är Trine Vikinge.
– Eftersom det rör sig om en mycket stabil proteinbaserad bärare finns det stora möjligheter att koppla på en målsökande substans, exempelvis en antikropp. Just nu undersöker vi vilka sådana möjligheter det finns. Vårt mål är att, på en principiell nivå, verifiera att det är möjligt att öka effektiviteten vid behandling med cisplatin genom att koppla vår bärare till en målsökande substans, säger Trine Vikinge.
Verket för innovationssystem, Vinnova, har under 2005 och 2006 bidragit med 700000 kronor för att Accelerator ska kunna vidareutveckla projektet.
– Vi har etablerat ett samarbete med forskare på enheten för experimentell onkologi vid Karolinska institutet. Nu genomför vi bland annat immunologiska och toxikologiska studier. Inledande in vitro-studier har gett positiva indikationer.
– Men vi har flera viktiga steg kvar att ta. När vi förstår egenskaperna hos bäraren och dess interaktioner in vitro, vill vi visa funktionaliteten in vivo. Projektet är fortfarande i ett tidigt skede, säger Trine Vikinge.

Ett annat projekt som delvis finansieras av Vinnova, och som kommit en bra bit på väg, är ett samarbete mellan Kungliga Tekniska högskolan, KTH, i Stockholm, forskare vid Rudbecklaboratoriet i Uppsala och företaget Affibody AB i Stockholm. Syftet är använda så kallade affibody-molekyler för diagnostik och behandling av cancer. (Se Figur 2.) Projektledare på Affibodys enhet för bioterapi är Fredrik Nilsson.
– Vi står inför ett genombrott ifråga om bilddiagnostik, efter kliniska försök i Tyskland med ett ännu fåtal patienter. I de försöken fäste vi nukliden indium-111 till affibody-molekyler och kunde på så vis avbilda tumörer. Det här ger också bättre möjligheter att se effekter av olika behandlingsinsatser vid cancer.
– Nu undersöker vi möjligheten att byta ut indium-111 mot mer potenta nuklider för att kunna uppnå behandlingseffekter. Men det är betydligt svårare än om syftet är bilddiagnostik, eftersom sådana isotoper kan ge bieffekter på friska celler, säger Fredrik Nilsson.

För att styra behandlingstiden, den biologiska halveringstiden, görs försök med att fästa affibody-molekyler till albumin. Proteinet albumin är den vanligaste läkemedelstransportören i blodet, och genom att påverka bindningsstyrkan mellan affibody-molekylen och albumin hoppas man att i förväg kunna bestämma hur länge affibody-molekylen ska finnas kvar i kroppen. Albumin har i sig en biologisk halveringstid på cirka tre veckor.
Fördelen med affibody-molekyler som målsökande molekyler, jämfört med exempelvis monoklonala antikroppar, är att de kan framställas snabbt, i stora mängder och relativt billigt, menar Fredrik Nilsson. De är dessutom betydligt mindre och hittar snabbare fram till målet.

Men som ett litet företag och med en ännu relativt oprövad produkt finns det andra problem.
– Det kan vara svårt att få tillgång till patienter på kliniken. Vi har inte de finansiella musklerna för att kunna genomföra stora kliniska studier, och större företag vill oftast inte gå in med pengar innan det finns en utprovad produkt att köpa upp. De menar att det är för stora risker, säger Fredrik Nilsson.


Figur 1. Ett protein (»cylindern«) bär med sig cellgift till cancertumören. Proteinet bärs fram av målsökande antikroppar (»benen«). Bilder från Accelerator



Figur 2. Diagnostiska bilder av en patient med ben- och muskeltumörer. A. Visar tumör i ben. Datatomografi(DT)-bilden synliggör anatomin och visar tydligt förändring i ben orsakade av tumören. B. Visar tumör i ben och också i muskelvävnad. Radioaktivt inmärkta affibody-molekyler identifierar HER2-proteiner som finns uttryckta på tumörceller och visualiserar dem med positronemissionstomografi (PET). Här visas en fusion-bild där man lägger en PET-bild över en DT-bild. Det gör det möjligt att samtidigt visa både den exakta lokaliseringen av tumören och dess biokemiska egenskap, dvs att den uttrycker HER2.