Det har varit fantastiskt lärorikt, men också omtumlande, säger ST-läkaren Klas Pekkari.
Klockan i sjukhusentrén har stannat. Linoleumgolvet är slitet och håligt. Det här offentliga universitetssjukhuset från 1976 – Sydafrikas näst största och förr rasuppdelat – må ha sett sina bästa dagar. Men behovet av vård är stort. Inte minst för traumakirurgi.
Varje år dör 10000 i trafiken i landet. Runt 150000 skadas.
– Vi tar emot cirka 20000 traumapatienter om året, varav omkring 7000 har angripits med kniv, skjutvapen eller trubbigt våld. Det är mycket mer än de stora sjukhusen i USA, men vi har nog bara en tredjedel av deras personal och faciliteter. Så visst finns här att göra, säger Tim Hardcastle, chef för traumasektionen.
En bieffekt av det utbredda våldet är att landets traumakirurgi är väl utvecklad. Bland annat har sydafrikanska läkare ihop med kolleger i USA förfinat den kirurgiska tekniken och systematiserat beslutsprocessen vid stora trauman.
– Vi har som regel en läkare från utlandet som är här för att se och lära, berättar Tim Hardcastle.
Inte minst från Sverige. Danderyds sjukhus skickar exempelvis regelbundet ST-kirurger till Tygerberg för tre månaders randning. I gengäld har enstaka läkare från Tygerberg varit i Sverige för att lära mer om laparoskopisk kirurgi. Utbytet initierades år 2000 av Eduard Jonas, sydafrikansk kirurg och numera överläkare vid Danderyds sjukhus.
– Sydafrika har volymen och kompetensen inom traumakirurgin. Och det är mycket lättare för utländska läkare att arbeta där än i USA där man mest får titta på, säger han.
ST-läkaren Klas Pekkari har varit i Kapstaden en dryg månad tillsammans med sin familj när vi träffas. Det är måndag och han är trött efter en intensiv jourhelg med sju operationer. Bland annat fyra skottskadade patienter och en med multipla skador i buken på kärl, lever och tarmar.
Då gäller stövlar på i operationssalen.
– Allt som en allmänkirurg ska kunna om omhändertagandet av traumapatienter har jag sett under fem veckor. Det har varit mycket stimulerande och lärorikt. Men också jobbigt att se allt våld som drabbar unga människor, säger han.
Som jämförelse nämner Klas Pekkari att Karolinska Universitetssjukhuset tar emot betydligt färre multipelt skadade traumapatienter, cirka 1100 per år enligt deras webbplats. På Danderyd är siffran mycket lägre.
– Som ST-läkare i Sydafrika får jag ta ett större ansvar, jag förväntas operera mer själv än i Sverige och jag har insett att jag kanske kan mer än vad jag tror. Här sköter kirurgerna mycket av det som anestesiologerna tar ansvar för i Sverige, exempelvis artärnålar, intubering och vätskebalans. På det viset lär man sig mer om helheten.
Det kirurgiska arbetet är dessutom mer av ett hantverk här än i Sverige, fortsätter Klas Pekkari. Den tekniska utrustningen är inte så avancerad. Men de sydafrikanska läkarna fattar snabbare beslut än hemma och besluten är oftast mycket bra, anser han.
– Arbetet är mer basalt. Man får förlita sig mer på sina kliniska kunskaper, och lär sig att saker och ting kan göras på olika sätt och ändå fungera.
Akuten bär syn för sägen. Där ligger fyra knivstuckna patienter och väntar på åtgärd. Men ingen övervakas med teknisk apparatur.
Tim Hardcastle växlar ett par snabba ord med en av dem. Patienten, visar det sig, hamnade i bråk med en vän under en fest i en kåkstad i närheten av sjukhuset.
– De dricker, blir berusade och börjar bråka, summerar Tim Hardcastle, och fortsätter:
– De flesta traumapatienter kommer från de lägre socialgrupperna. Många litar inte på polisen och skipar rättvisa på egen hand. Här finns mycket droger, illegala vapen och rena gangstergäng. Ibland dumpas patienter utanför akuten, lemlästade efter en intern uppgörelse.
En annan patient kom in med en bilateral hemotorax, lacererad lever, sprucken tolvfingertarm och en öppen femurfraktur efter en trafikolycka. Han var cirkulatoriskt instabil och opererades akut för att stoppa blödningarna. Ungefär ett dygn senare är det tid för operation nummer två då de skadade organen rekonstrueras.
– I det akuta skedet tolererar patienter med stora trauman inte större ingrepp. Den här metoden att operera i två omgångar, »damage control«, minskar dödligheten från 100 till 50 procent«, förklarar Tim Hardcastle.
Nära akuten ligger röntgenavdelningen och två operationssalar där verksamheten pågår non-stop. Salarna tillhör inte enbart traumasektionen, och patienter kan ibland få vänta ganska länge på operation.
– Vi skulle behöva fler operationssalar, men det saknas pengar. Patienter som är instabila kan vi dock operera omedelbart, säger Tim Hardcastle.
Till traumasektionen hör också en intensivvårdsavdelning och två vårdavdelningar där nyopererade patienter sitter på stolar längs de kala väggarna.
– De återhämtar sig snabbare så än om de ligger ner. Vårdtiderna är ganska korta, säger Klas Pekkari.
Vi sätter oss i kafeterian, svalkar oss med en läsk i värmen. Klas Pekkari berättar att alla hans företrädare varit nöjda med uppehållet i Sydafrika. Själv skulle han gärna arbeta i utlandet igen.
– Det är lite som man ursprungligen förväntade sig att medicinen skulle vara.
– Men det är klart, det är mycket blandade känslor. Våldet är makabert, man funderar över vad människor utsätter varandra för. Och man vill inte vara någon medicinsk turist som gottar sig åt det, samtidigt som man är här för att lära sig, säger han.
