Nätverket Vård för gömda består av omkring 50 frivilliga, de flesta läkare. Kontakterna förmedlas från en liten lokal på Södermalm i Stockholm. Där jobbar Charlotta Arwidson, sjuksköterska och statsvetare med inriktning på mänskliga rättigheter, nätverkets samordnare.
Innan Läkartidningen kommer på besök har hon träffat en patient med ett djupt jack i huvudet. Han var allmänt omtöcknad och behövde bli övertalad att våga söka upp akuten.
– De är så rädda att åka till sjukhus när de inte har papper. De är rädda att bli angivna till polisen eller hemskickade. Många tror att de ska ljuga ihop en historia. Men det är bättre att vara ärlig och till exempel be att få en faktura i handen.
Människor som befinner sig i Sverige utan legal status har inte rätt till subventionerad sjukvård här. Det leder i allmänhet till att de står helt utan vård, eftersom de oftast inte kan betala hela kostnaden själva, se artikel på sidan 3452. Ett 50-tal läkare, psykologer och barnmorskor i Stockholm arbetar därför ideellt för Röda korsets projekt Vård för gömda, en fortsättning på det nätverk som startades av Läkare utan gränser 2004. Röda korset tog över i början av 2006.
Charlotta Arwidson arbetar dels med information och lobbying för att gömda ska inkluderas i den subventionerade sjukvården, dels praktiskt med att förmedla kontakterna mellan patienter och de frivilliga i nätverket. Hennes mobilnummer är centralt. Det har varit detsamma sedan starten 2004 och är väl etablerat bland gömda och kontakter.
Charlotta Arwidson träffar patienterna och gör en första bedömning av vårdbehovet. Om behovet är akut försöker hon alltså övertala dem att söka upp ett akutsjukhus. Hon kan ge råd om hur de kan gå till väga och vad de kan säga. Vid icke-akuta fall kontaktar hon någon i nätverket, bokar en tid och dirigerar patienten dit.
– Vi har bara kravet att det inte ska kosta den gömda något och när vi dirigerat en patient blir det läkarens ansvar att ge vård, säger hon.
Det enda som kan kosta patienten något är läkemedel. Läkarna blir uppmanade att skriva ut det billigaste.
Efter besöket ringer Charlotta Arwidson oftast upp patienten och frågar hur det gick. Eventuellt återbesök sköter läkaren själv.
Relativt vanliga problem är diabetes, kronisk ryggvärk, halsfluss, urinvägsinfektion eller hjärtbesvär. Det kan också handla om patienter som sökt akut i den vanliga vården, fått en faktura, inte kunnat betala den och sedan inte vågat gå på återbesök.
Ibland kan det dröja innan Charlotta får tag på en läkare. I andra fall räcker det inte med någon i nätverket, till exempel om medverkan krävs av flera, som vid en operation. Då blir det svårare.
– Då måste vi få in dem i den vanliga sjukvården. Och då måste man lobba hårt.
Det händer några gånger i månaden att Charlotta vädjar till den vanliga sjukvården att ta emot patienter trots att de inte kan betala.
– Vi ringer och vädjar och går inte det så ringer jag till chefen och vidare till andra nivåer. Man får tala till den medicinska etiken. Ibland går det, ibland går det inte.
Privatläkare har lättast att delta i nätverket, de har egen mottagning och bestämmer själva. Men för landstingsanställda läkare är det svårare. Därför är de få i nätverket.
– Det är svårt att göra detta i smyg. Man måste ta en diskussion med sin chef och sina kolleger och fråga om man till exempel efter arbetstid kan få ta emot gömda patienter. Det är inte omöjligt att det går.
Ibland går det inte. En barnmorska fick avsäga sig sitt uppdrag för nätverket eftersom det inte var uppskattat på arbetsplatsen.
En gång per termin sammankallar Charlotta Arwidson nätverkets medlemmar till en träff.
– Som läkare kan det bli lite tröstlöst och hopplöst, det är en tung patientgrupp. Nätverksträffarna är till för att återkoppla och motivera varandra att fortsätta.
Nätverket i Stockholm är Röda korsets enda. Men det finns nätverk i annan regi i de största städerna.
– De flesta gömda befinner sig i storstadsregionerna för där kan man vara anonym.
