Evert Sundien är inte bara privatläkare och specialist i urologi och kirurgi. Han är också biskop i Liberala katolska kyrkan.
– Det är väl det också som har gjort att jag engagerar mig i gömda. Jobbar man inom kyrkan så har man en större öppenhet för människor som har det svårt. Det är väl en del av det kristna arvet att man ska behandla människor som man själv vill bli behandlad. Jag tycker att Sverige beter sig väldigt märkligt.
Över faxen har han hängt av sig sin halskedja med ett tjockt guldkors och på tangentbordet ligger biskopsringen. Här på mottagningen på Södermalm i Stockholm tar Evert Sundien emot ett par, tre patienter i månaden från nätverket. Oftast samma dag som Röda korset ringer. Han brukar träffa dem på eftermiddagen efter klockan tre, när den ordinarie operationstiden är slut.
Det kan handla om könssjukdomar, urologiska infektioner, prostataproblem eller kirurgiska ingrepp, till exempel att plocka ut granatsplitter eller öppna bölder. Han minns en kvinna med bölder som i värsta fall hade kunnat smälta ner ansiktet. Han hjälpte henne att öppna dem och det blev riktigt snyggt, tyckte han. Allmänt ont i magen är också vanligt.
– Det mesta är fullständigt banala problem. Men bara oron skapar ju en del symtom. Och så vågar de inte ta kontakt med offentlig sjukvård, så det blir ju en ideell verksamhet, åtminstone hos mig. Jag tar aldrig något betalt.
Däremot måste patienterna betala hela läkemedelspriset när de kommer till apoteket, så han försöker hitta billiga preparat.
Ibland händer det att han ger bort piller, till exempel vid gonorré, för att se till att det inte blir någon smittspridning. Dem får han beställa till mottagningen och själv betala fullt pris. En behandling av gonorré, två tabletter, kan kosta honom 200 kronor.
Om han behöver lab och röntgen så kan han remittera till Ersta.
– De har humanitär profil.

I vanliga fall skrivs alla ordinationer in på data. Men när det gäller de gömda antecknar han för hand på en lapp, så lite som möjligt och för sitt eget minnes skull, om patienten skulle dyka upp igen, och rapporterar telefonledes till Röda korset.
Ibland kan det vara problem med språket. Men oftast har patienten med sig någon som kan hjälpa till att tolka. Om inte, så går det ändå på något vis att till sist förstå varandra. Det lärde han sig redan som operationsassistent 1969 när han jobbade för Internationella Röda korset under kriget mellan Biafra och Nigeria.


»Jag tror att många skulle ställa upp om de blev tillfrågade. Jag tror inte de flesta är så drivna av ekonomi att de inte kan ställa upp ibland utan att ta betalt. Läkaretiken säger ju att man ska hjälpa den sjuke«, säger Evert Sundien, privatläkare och biskop.