Arbetslivsinstitutet ska läggas ned och Arbetsmiljöverket bantas med en tredjedel, enligt regeringens budgetproposition, se LT nr 43/2006.
Förslaget skapar oro bland landets specialister i yrkes- och miljömedicin. Tillsyn, utbildning och forskning på arbetsmiljöområdet behöver utvecklas – inte avvecklas, anser de.
– Folk är förvånade att så stora förändringar kom så snabbt. Det är stora viktiga beslut som fattas och vi vill gärna vara involverade i en dialog, säger Maria Albin, ordförande i Läkaresällskapets sektion för arbets- och miljömedicin.

Tillsammans med Gunnar Ahlborg J:r, ordförande i Svensk yrkes- och miljömedicinsk förening, skickade hon förra veckan ett brev till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin och till arbetsmarknadsutskottet i riksdagen. De ber om ett möte innan regeringen går vidare i sina planer.
För det första behöver Arbetsmiljöverkets tillsyn snarast stärkas, menar de. Dels ökar kunskapen om vad som kan göras för att minska ohälsan, dels kommer allt fler tvingande regler. Till exempel gäller sedan ett år ett EU-direktiv om mätning av vibrationsexponering. Detta har inte följts av arbetsgivarna och verkets tillsyn har heller inte varit tillräcklig, menar de.
Innan regeringen beslutar om neddragning behövs en analys av tillsynsverksamheten och vilken kompetens som behövs.
För det andra oroas de av en total nedläggning av Arbetslivsinstitutet. »Det är anmärkningsvärt om Sverige till skillnad från de flesta andra länder inte skulle ha en samlad expertfunktion i arbetsmiljöfrågor«, skriver de.
– De flesta länder anser inte att de klarar sig utan en sådan, säger Maria Albin.
Sveriges arbetsmiljöarbete såväl nationellt som inom EU behöver ett sådant kunskapsstöd, menar de. Och Arbetsmiljöverkets tillsyn är beroende av det. Institutet har till exempel en kriteriegrupp för framtagning av hygieniska gränsvärden, ett arbetslivsbibliotek, en vibrationsdatabas och en publiceringsverksamhet. Om institutet helt läggs ned föreslår yrkesmedicinarna att de delarna införlivas med Arbetsmiljöverket.

I propositionen sägs att arbetslivsforskning är viktig men att den i fortsättningen ska »bedömas av forskningsfinansiärer i konkurrens på sedvanligt vis«. Yrkesmedicinarna är positiva till konkurrensutsättning, men i så fall måste motsvarande forskningsmedel, omkring 200 miljoner, överföras till FAS, Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap, och det kan de inte se att regeringen föreslår i budgeten.
För det tredje är yrkesmedicinarna bekymrade över framtiden för de utbildningar av företagshälsovårdspersonal som Arbetslivsinstitutet har ansvar för, se vidare i LT nr 43.
Läkartidningen har bett om en kommentar från arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin men hade vid denna tidnings pressläggning inte fått någon sådan.

Lägg inte ned Arbetslivsinstitutet!

vädjar utländska professorer och yrkesmedicinare i brev till den svenska regeringen: Shyam Pingle, sekreterare i Indiens yrkesmedicinska förening, ber regeringen att tänka om. Arbetslivsinstitutet har haft stor betydelse för många utvecklingsländer. Han och 250 andra yrkesmedicinare från utvecklingsländer har varit på kurs på institutet. För dem är institutet en förebild. En nedläggning skulle försämra arbetshälsan för miljoner människor, skriver han. Liknande synpunkter framförs till regeringen av tre amerikanska professorer i yrkes- och stressmedicin, Peter L. Schnall, Jeffrey Johnson och Paul Landsbergis. Professor Guy Standing, universitetet i Bath, England, skriver att ett forskningsinstitut tar lång tid att bygga upp, att det till sin natur är sådant att det producerar material som inte alltid kan gillas av alla, men att det är i allas intresse att hålla liv i en forskningsinstitution med en oberoende röst när globaliseringen skapar social och ekonomisk osäkerhet i arbetslivet.