– Kritikerna var nog i salen intill och lyssnade på Mozart. De är nog trötta på det här – och desillusionerade, trodde en anonym person i publiken.
Jan Larsson, Socialstyrelsens projektledare för framtagning av sjukskrivningsriktlinjerna, hade väntat sig mer debatt, också med tanke på de kommentarer han läst på Läkartidningens webb-plats till artikeln om riktlinjerna i nr 47.
– De uttryckte minst sagt en viss skepsis, till exempel »Det är bra med riktlinjer, för då slipper man tänka …«.
Men kanske hade motståndet börjat minska mot att göra något åt sjukskrivningarna, trodde han.

Från auditoriet undrade Per Åkerlund, medicinskt ansvarig för rehabiliteringen i Dalarna/Falun, hur riktlinjerna ska hantera det vida spektrum av funktionshinder som stroke kan ge upphov till. Många stroke-patienter kommer i kläm när Försäkringskassans personal tänker i ICD-termer och inte utifrån ICF-klassificeringen som tar upp funktion, aktivitet och delaktighet i samhället, menade han.
– Det finns en uppenbar ambition att uttrycka det tänkandet i riktlinjerna. Det blir mer grannlaga, sa Larsson.
Bengt Sjölund, professor i rehabilitering, vände sig till Socialstyrelsen och Läkarförbundet och undrade varför inte blivande läkare får någon utbildning i rehabilitering, trots att det finns bra evidensbaserade metoder.
– Du har rätt i att det finns stora brister i det här, sa Bo Lindblom på Socialstyrelsen och hänvisade till att arbetet med målbeskrivningarna pågår och till de kommande riktlinjerna för rörelseorganens sjukdomar.
– Redan 1994 kom vi med evidensbaserade riktlinjer. Det behövs inte mer. Jag vill se mer action och mindre utredning från er sida, sa Bengt Sjölund.

Försäkringskassan fick ta emot en del kritik, bland annat för att det hålls så få avstämningsmöten. Annika Hagman, distriktsläkare i Tranemo, var kritisk till att Försäkringskassans närmaste kontor numera låg fyra mil bort, vilket gjort samarbetet sämre.
– Det du säger låter bestickande, sa Siwert Gårdestig, avdelningschef på Försäkringskassan.
Försäkringsläkaren Margareta Leijon, smärt- och rehabiliteringscentrum i Linköping, förvånades över fördröjningarna på Försäkringskassan.
– Nu hanterar vi förtidspensionsärenden som legat sedan 2000.
Hon beskrev Försäkringskassan som en »belastad organisation som präglas av en väldig ryckighet«.
– Nu är det avstämningsmöten som gäller och då läggs allt annat åt sidan, sa hon.

Hon fick medhåll av Lars Englund, chefläkare på Vägverket och sjukskrivningsforskare, som varnade för att låta mode styra organisationen. Försäkringskassan utvärderar aldrig organisationsförändringar på ett forskningsmässigt sätt, tyckte han.
– Det arbete vi nu gör går ut på just det här att stämma i bäcken. Det är där vi måste börja. Vi måste se till att inte få in ännu fler som fastnar i sjukskrivning, sa Siwert Gårdestig.
Lars Englund påminde om hur ofta läkare sjukskriver mot bättre vetande.
– Den dag vi står för vår medicinska bedömning får vi ner sjukskrivningarna väldigt mycket.


»Den dag vi står för vår medicinska bedömning får vi ner sjukskrivningarna väldigt mycket«, sa Lars Englund, i mitten av bilden.