Vilka ska vaccineras vid brist på vaccin? Vilka ska räddas om vårdbehovet överstiger tillgängliga resurser? Unga, högriskgrupper, vårdpersonal, personer med viktiga samhällsfunktioner? Det var frågor som diskuterades vid symposiet »Utmanande läkaretik vid en pandemi«.
– Det är en demokratisk fråga hur vi ska hantera den här svåra situationen och ingen fråga enbart för Socialstyrelsen, sa Anders Lindberg från Socialstyrelsen.
– Skälen för prioriteringar och frihetsbegränsningar måste göras tydliga, och allmänhetens förtroende är viktigt i den krissituation som en pandemi utgör, sa Anders Nordgren, professor i bioetik vid Linköpings universitet.
Läkaren har en viktig roll, menade Leif Dotevall från infektionskliniken vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Han ställde sig frågan om doktorn någonsin kan lämna sin post, och menade att man som läkare måste kunna ställa krav på sjukhusledningen när en fara för en själv föreligger.
– Vi kan alla känna obehaget när en patient med vinterkräksjuka kommer in, men då kan vi inte säga »nej, jag vill inte gå in till den patienten«, sa Leif Dotevall.
Det fanns också läkare som i början vägrade att gå in till HIV-sjuka, berättade han.
Från publiken kom synpunkter som »Man måste också tänka på sin familj«, och en arbetsgivare undrade: »Vem ska jag först beordra in vid en pandemi? Ensamstående framför de med familj?«
Panelen hade inget klart svar men tyckte att frivillighetsprincipen vore det bästa. En annan åsikt från publiken var att det är självklart att inte överläkaren ska svika, lika lite som kaptenen överger sitt skepp.
Publicerad:
Läkartidningen 49/2006
Lakartidningen.se