I Iran infördes 1988 en lag som innebär att levande njurdonatorer får ersättning. En statlig stiftelse betalar ut cirka en tredjedel av ersättningen till donatorn, men mottagaren ska även ge en »gåva« till donatorn. Systemet har lett till att praktiskt taget alla köer eliminerats. Erfarenheten visar att många iranier är villiga att sälja en njure, och hittills har 15000 njurtransplantationer skett i Iran med hjälp av systemet.
– De medicinska resultaten är bra med relativt få komplikationer, säger Carl-Gustav Groth, WHOs expert inom transplantationsfrågor.
Men han anser att det är fel väg att gå för att lösa bristen på organ för donation.
– Det blir en exploatering av människor, säger Groth.

Han talar om en »kohandel« som sker öppet mellan donator och mottagare.
– Möten sker på speciella kontor, där priset görs upp. En njure kan kosta 5000–10000 dollar, säger Groth.
Undersökningar av forskare visar att åtta av tio givare ångrar sig då de upplever sig utnyttjade och mår psykiskt dåligt.
I USA har ersättning för donation diskuterats. Även om landet har en välorganiserad verksamhet för tillvarataganden, av organ är det så många som 70000 patienter som väntar på en ny njure.
– Detta har lett till att vissa kirurger i USA anser att man bör införa ett system där samhället betalar levande givare. En viktig aspekt är att patienten inte ska betala någonting och att den som ger njuren ska få förstklassig medicinsk behandling före och efter donationen, säger Groth.
WHO har länge fördömt all organhandel. Grundproblemet är, menar Groth, att handel snart leder till att fattiga utnyttjas av rika. Svarta marknader finns i dag i många länder, till exempel Pakistan, Indien, Filippinerna och flera sydamerikanska länder. WHO försöker att sprida västerländska system för donation till utvecklingsländer, menar Groth.

– Vi vill främja program med levande givare från släktingar och system för att kunna ta organ från avlidna med tydliga samtyckesregler.
WHO kommer också att göra en global kartläggning över transplantationsverksamheten i olika länder i syfte att få en god bild av vilka insatser som krävs. n