Alla kliniska prövningar av en ny medicinsk behandling kräver att forskaren följer vissa forskningsprinciper som informerat samtycke och granskning av en etisk kommitté, menar Lars Wallentin, professor i kardiologi och chef för Uppsala kliniska forskningscentrum.
– Så fort studien berör försökspersoner eller läkemedel krävs ett godkännande via en etisk kommitté. En lång rad med krav ska uppfyllas, till exempel hypotes, frågeställningar, inklusions- och exklusionskriterier, randomiserad behandling och dokumentation i dataformulär, säger Wallentin.

Men det finns även andra möjligheter för läkare som vill pröva teser. Kvalitetssäkring eller vårdutveckling kallar Lars Wallentin detta. Oftast handlar den här typen av prövningar om att förbättra välkända metoder.
– Det kan handla om att studera hur riktlinjer för behandlingar fungerar, till exempel att kontrollera de problem och hinder som uppstår. Kvalitetsregistrens insamlade av data är ofta ett exempel på detta. Andra är kontinuerlig mätning av blodtryckstagningar, kontroller av hur diagnostisk apparatur fungerar eller jämförelser mellan sjukhus, säger Wallentin.

Anders Rane, professor i klinisk farmakologi vid Karolinska institutet, ger ytterligare exempel på kvalitetssäkring i vården.
– Om en läkare vill studera hur etablerade läkemedel fungerar bland patienter, till exempel hur fettsänkande läkemedel tas emot och hur behandlingseffekterna följs upp, kan han alltid hämta uppgifter från en läkarkollega, till exempel i primärvården. Kravet är att alla data är anonymiserade så att man inte kränker patienten.

Att göra avsteg från en godkänd indikation för ett läkemedel kan enligt honom göras undantagsvis. Ett exempel är om en patient lider av en sjukdom där alla andra behandlingsalternativ är uttömda – då kan läkaren pröva ett nytt läkemedel på en enskild patient. Läkaren får ta det medicinska ansvaret.
– Men om du sätter detta i system blir det givetvis tal om klinisk prövning och etikprövning, säger Rane.
Ett annat område för »enklare försök« är omvårdnadsmetoder, ett slags vårdutveckling.
– Gränsen mellan klinisk prövning och kvalitetssäkring är suddig ibland. Kvalitetssäkring bör naturligtvis protokollföras, men det finns inget krav på detta, säger Rane.