Snart blir det fritt fram för landstingen att lägga ut alla sina sjukhus, även universitetssjukhus, på privata entreprenörer med vinstintresse. Det blir också tillåtet att ta emot försäkringspatienter på sådana sjukhus. Det kan innebära risker för negativa effekter på prioriteringar, forskning och utbildning. Men få remissinstanser vill behålla dagens stopplag. En proposition om att skrota stopplagen väntas i slutet av den här veckan. Bra, tycker bland andra Läkarförbundet.
De flesta av de omkring 30 remissinstanserna är antingen positiva eller har inget att erinra, att döma av svaren på Socialdepartementets förslag som skickades ut i december.
Några större förändringar väntas inte efter remissrundan, enligt Joakim Pettersson (kd), politiskt sakkunnig på Socialdepartementet.
Bland de verkliga tillskyndarna finns borgerligt styrda landsting, Praktikertjänst AB, Konkurrensverket, Nämnden för offentlig upphandling, Sveriges Försäkringsförbund och Svenskt Näringsliv.
En vanlig motivering är att ökad mångfald av vårdgivare är nödvändig för vårdens framtida utmaningar, en snabb medicinsk utveckling och en allt äldre befolkning. Till exempel Vårdföretagarna anser att konkurrensutsättning leder till en effektivare vård utan avkall på kvalitet och säkerhet. Landstingen är glada att återfå full handlingsfrihet.
Även Läkarförbundet är positivt.
– Förhoppningsvis blir det på sikt olika driftsformer av sjukhus. Det är bra om det finns olika arbetsgivare att välja på och för patienternas skull tror vi att det stimulerar kvalitetsutvecklingen, säger ordförande Eva Nilsson Bågenholm.
Endast ett fåtal remissinstanser är uttryckligen emot en avreglering. Det är landstingen i Västerbotten och Dalarna, fackförbundet Kommunal samt Sveriges Kommuner och Landsting, vars socialdemokratiska ledning inte avgår förrän i mars. Här handlar argumenten mycket om att vinstsyfte och blandad finansiering i kombination med bristfälliga entreprenadavtal kan leda till felaktiga prioriteringar, och att stopplagen behövs för att säkra en gemensam och solidariskt finansierad vård på lika villkor. n
Fakta Stopplagen
Stopplagen, som trädde i kraft den 1 januari 2006, hindrar inte alla sjukhusentreprenader men begränsar möjligheterna. Reglerna, som regeringen nu vill slopa, finns i Hälso- och sjukvårdslagen 3 och 5 §§: Avtal ska innehålla villkor om att verksamheten ska drivas utan syfte att ge vinst till ägare med flera. Syftet var bland annat att undvika att vinstsyfte snedvrider prioriteringar och att entreprenören utnyttjar brister i entreprenadavtalet. Vården ska bedrivas uteslutande med offentlig finansiering. Syftet var att undvika att prioriteringsordningen bryts genom »gräddfiler« och att motverka allt fler privata försäkringar, vilket kan hota den solidariska finansieringen av sjukvården. Vård vid regionsjukhus eller regionklinik får inte överlämnas. Syftet var att hindra landsting att överlåta verksamhet som delvis är statligt finansierad och som har stor betydelse för forskning och utbildning och för övriga landet. Varje landsting ska driva minst ett sjukhus i egen regi. Syftet var att se till att landsting behåller sin beställarkompetens och har kvar beredskap om en sjukhusentreprenör går i konkurs. En tidigare temporär stopplag gällde 2001–2002.
Vad handlar stopplagsdebatten om?
Den svenska hälso- och sjukvården ska vara av god kvalitet, den ska ges efter behov och på lika villkor och den ska finansieras solidariskt genom skatter. Så långt är i princip alla överens. Debatten handlar om hur möjligheterna att nå dessa mål påverkas om landstingen lägger ut sina egna sjukhus på en privat entreprenör. Stopplagsdiskussionen handlar inte om i vilken mån privata sjukhus som byggts upp med privata medel, till exempel Sophiahemmet eller Ersta sjukhus, ska få existera eller drivas med vinst. Inte heller om huruvida dessa också ska få ta emot vårduppdrag från landstingen.
