När fel, misstag och risker uppstår i vården orsakas det enligt honom ofta av flera faktorer.
–Om ledningen på grund av brist på erfarna specialister placerar en ung, oerfaren läkare på akuten utan tillräckligt handledarstöd kan man nästan räkna med att något kommer att hända, säger Michael Soop, medicinalråd vid tillsynsavdelningen på Socialstyrelsen.
Att till exempel lägga kirurgpatienter på en ögonavdelning där tillräcklig kompetens saknas är också en risk för patientsäkerheten, menar han.
–Utlokalisering av patienter kan vara en effekt av landstingets sparbeting. Det är viktigt att tydliggöra politikernas ansvar.
Därför bör det enligt honom finnas ett ledningssystem i vården som går ända upp till den politiska nivån så att beslutsfattare förstår vilka risker olika beslut innebär. I myndighetens föreskrift 2005:12 finns krav på ledningssystem för kvalitet och patientsäkerhet för vården med tanken att det ska gälla för hela landstingsorganisationen. Hälso- och sjukvårdslagen anger i 7 § att landstinget ska planera sin hälso- och sjukvård efter befolkningens behov och i 2 § att landstinget är skyldigt att ha lokaler, utrustning och personal för att bedriva vård. Dock finns inga lagliga påföljder för exempelvis »riskbeslut« som tagits av tjänstemän eller politiker.
Men enligt en dom i länsrätten i Stockholm, som kan vara vägledande för HSANs beslut, kan ansvaret läggas på ett landstingsbeslut eller -agerande. Fallet handlade om vårdplatsbrist, där en jourhavande läkare blev anmäld för att en akut och allvarligt sjuk patient skadats i samband med en utlokalisering. HSAN friade den enskilde läkaren och länsrätten hade samma uppfattning: platsfrågor ska inte belasta en jourorganisation.
Kan det bli aktuellt att göra om det juridiska systemet så att det går att utdöma en påföljd för landstingsinstanser?
–Det är möjligt att man måste se över frågan i framtiden. En utredning pågår kring Lex Maria, säger Soop.n
