Socialstyrelsen vill inte ha en cancerplan som detaljstyr sjukvården. En cancerplan bör hålla sig till det som är ett statligt ansvar: prevention, utbildning och forskning, enligt Socialstyrelsen.
Det är en av slutsatserna i Socialstyrelsens rapport »Cancervården i Sverige – kvalitet, struktur och aktuella utmaningar«, som presenterades den 27 april.
Staten bör inte sätta upp mätbara mål för enskilda sjukdomsgrupper. Om en cancerplan ska ha den karaktären, då vill inte Socialstyrelsen ha en cancerplan. Mätbara mål kan hellre sättas upp i landsting och regioner där ansvaret för ekonomi och samordning av vården ligger. Och den synpunkten delas också av landstingen och Ansvarskommittén, påpekar Socialstyrelsen.
– Det är problematiskt om staten detaljstyr vården av en viss diagnosgrupp. Cancervården är inflätad i hela sjukvården. Man sätter huvudmännens prioriteringsansvar ur spel då. En bättre kunskapsstyrning på landstingsnivå är det bästa för framtiden, säger Bo Lindblom, chef för Socialstyrelsens hälso- och sjukvårdsavdelning.
Socialstyrelsen vill ta fram fler nationella riktlinjer för cancer, för specifika svåra cancerfrågor, till exempel palliativ vård. Riktlinjer kan också hindra att nya dyra läkemedel med begränsad effekt slukar resurser, något som Socialstyrelsen varnar särskilt för.
Men ett stort arbete med kunskapsstyrningen måste regionerna med deras sex regionala onkologiska centra göra. Regionerna måste arbeta mer med regionala vårdprogram, de måste samarbeta mer med varandra och med Socialstyrelsen. Uppföljning, utvärdering och kunskapsunderlag behöver förbättras, bland annat med vidareutvecklade kvalitetsregister. Vårdprograms- och kvalitetsregistergrupper bör slås samman, enligt rapporten.
Rapportens uppgift var att belysa cancervårdens kvalitet och förhållande till andra länder, hur kunskapsstyrning fungerar och om det finns anledning att ändra sjukhusstrukturen.
Cancervården har en rad problem och utmaningar (se ruta nedan). Och så här ligger Sverige till, enligt Bo Lindblom:
– Tittar vi bakåt kan vi vara nöjda. Tittar vi framåt måste vi tänka till för att ligga i världsklass. Vi har ett försteg när det gäller register, hälsodata- och kvalitetsregister. Vi har relativt bra cancerforskning med hänsyn till landets storlek. Vi har en decentraliserad sjukvårdsorganisation som kan fungera även med Ansvarskommitténs förslag. Kvaliteten skulle kunna höjas med de åtgärder vi föreslår, men de stora sprången framåt kräver nya forskningsframgångar. I övrigt handlar det om att omsätta den kunskap som faktiskt finns, och det får inte ta för lång tid. Det finns en oerhörd tröghet i systemet som man nog inte ser när man sitter på en enskild klinik.
Ett särskilt eftersatt område är den palliativa vården, enligt rapporten, trots att den ska vara högprioriterad. Ändå är det den mest ojämlikt fördelade cancervården. Sju län saknar dessutom helt palliativa team. Kompetens saknas också i läkarkåren.
– Och i många landsting saknas fortfarande vårdprogram och vårdplatser, säger Tony Holm, Socialstyrelsens projektledare för rapporten.
Det är ett problem för cancervården att olika specialitetsområden konkurrerar, anser Socialstyrelsen, men att bygga upp särskilda cancersjukhus eller cancercentra, som finns i andra länder, är inget för Sverige. Ett skäl är svenska läkares organspecialisering, ett annat är Sveriges lilla befolkningsunderlag. Ett tredje skäl är att det har tagit lång tid att etablera det samarbete som finns. Och Socialstyrelsen vill hellre utveckla det.
– Vi tror inte alls på cancersjukhus med egna kirurger och radiologer. Organisationsförändringar leder sällan till positiva aspekter. Vi tycker att man ska hålla fast vid nuvarande struktur med regionsjukhus, men arbetsfördelningen mellan universitets-, region- och länssjukhus kan bli mer stringent. Små volymer på mindre än tio operationer per år är till exempel inte bra, säger Bo Lindblom.
Om forskningsfrågorna ska angripas i en cancerplan ser Socialstyrelsen tre problemområden som behöver tacklas. Forskningsresultat måste snabbare bli till nytta för patienten. Den kliniska forskningen måste stärkas och byggas in i vardagen. Och den forskning som inte är kommersiellt intressant måste gynnas, till exempel forskning som rör kirurgmetoder, gamla mediciner, strålbehandling och palliativ vård.
Primärprevention är ett annat ämne för en cancerplan, liksom utbildningsfrågorna. Läkarnas grundutbildning bör öka med 320 platser, enligt Socialstyrelsen.
Hellre än en cancerplan skulle Socialstyrelsen vilja se ett bredare grepp: en långsiktig, mindre detaljerad, hälso- och sjukvårdsplan. Det skulle skapa mindre konflikter mellan stat och landsting.
– Ja, absolut. Då kan staten och huvudmännen göra upp och göra prioriteringar.
En sådan plan skulle innehålla långsiktiga strategier för vården inom en rad sjukdomsgrupper, som hjärta–kärl, psykiatri, diabetes och cancer.
– Då skulle man kunna peka på stora problem och lösningar, till exempel inom palliativ vård.
Den skulle också innehålla strategier för forskning, utbildning och personalförsörjning, kunskapsstyrning på nationell och regional nivå och hur denna ska organiseras och resurssättas, samordning av tyngre investeringar samt rikssjukvården. En sådan plan behövs »om Sverige fortsatt ska ligga i världsklass och tänka långsiktigt och inte styckevis«, enligt Bo Lindblom.
