Bernard Kouchner sägs vara en symbol för att den nye franske presidenten, Nicolas Sarkozy, är öppen för andra politiska strömningar än det egna högerpartiet UMP. »The french doctor« har hittills bara ingått i vänsterregeringar och stödde under valkampanjen socialisten Ségolène Royal.
Bernard Kouchner har ofta utnämnts till en av franska folkets mest omtyckta politiker. Bakom populariteten står både hans internationella engagemang och hans frispråkighet.
Det började i slutet av 1960-talet med att den unge gastroendokrinologen deltog i en av Röda Korsets första aktioner i Biafra. Läkarteamet upptäckte snart att det var svårt att hålla organisationens tystnadslöfte. De bröt mot regeln och vittnade om hur andra nationers intressen för Nigerias oljetillgångar ledde till en massaker av befolkningen.
Det var kärnan till bildandet av Médécins sans Frontières 1971 och en av Läkare utan gränsers grundprinciper, att rapportera om övergrepp i katastrofområden. Men 1979, efter en schism inom MSF, bröt sig Bernard Kouchner ut och skapade Médécins du Monde.
Han har sedan fortsatt sitt internationella arbete, bland annat genom att stödja båtflyktingar från Vietnam och kurder i kampen för ett självständigt landområde. Han har också haft FN-uppdrag i Kosovo. Förra året var han en av 13 kandidater till posten som WHOs generalsekreterare.
I slutet av 1980-talet inledde han en politisk karriär som statssekreterare och sjukvårdsminister i olika vänsterregeringar. I årets valkampanj kritiserade han hårt Nicolas Sarkozys inställning i invandrarfrågor, men han har inte heller varit särskilt påstridig i sitt stöd för Ségolène Royal.
Direkt efter utnämningen till utrikesminister meddelade Socialistpartiets ledning att han utesluts ur partiet. Bernard Kouchner svarade – i tidningen Le Monde – att han är socialdemokrat och som utrikesminister inte kommer att svika sina ideal.
Klyftorna mellan de politiska blocken i internationella frågor är inte särskilt stor i Frankrike. Men man frågar sig ändå hur Bernard Kouchners frispråkighet kommer att göra sig i en högerregering. Nicolas Sarkozy vill till exempel inte se Turkiet som medlem i EU. Bernard Kouchner har en diametralt motsatt uppfattning om saken.
Bernard Kouchner har meddelat att hans allra första prioritet som minister är att ta itu med situationen i Darfur, i västra Sudan, och på den punkten råder det i alla fall en konsensus i Frankrike.
