Läkarförbundet vill ha fler forskartjänster för unga läkare

Det är väl känt att antalet läkare som disputerar blivit allt mindre under 2000-talet samtidigt som många professorer och lektorer kommer att gå i pension de närmaste tio åren. För att trygga kompetensförsörjningen bedömer Läkarförbundet att minst 30 procent av läkarkåren bör gå forskarutbildning.

För att stimulera unga läkare in i forskningsvärlden vill förbundet därför se fler nya forskar-AT- och forskar-ST-tjänster på sjukhusen. De främsta hindren för det svikande antalet unga forskande läkare är enligt Läkarförbundet den dåliga löneutvecklingen, men också det tveksamma meritvärdet för forskning samt svårigheter att kombinera forskarkarriär med familj och barn.
– För att inte de unga läkarna ska tappa i lön måste forskarutbildning jämställas med kliniskt arbete. Vårt förslag är att ST-läkarna som forskar ska få samma lön som man hade fått om man arbetat kliniskt och uppnått specialistkompetens, det vill säga efter fem års specialiseringstjänstgöring. Detta finns redan i vissa landsting, säger Hans Hjelmqvist, ledamot i centralstyrelsen, som antog forskningsprogrammet den 25 april.

Läkarförbundet vill också att det årligen inrättas 150 post-doc-anställningar, där kliniskt arbete och forskning kombineras. Dessutom ser förbundet behovet av att 150 tjänster för forskarutbildade specialistläkare skapas varje år, så kallade »forskningsöverläkare«, men också forskningsläkare. I primärvården behövs motsvarande forskningsdistriktsläkare.
– Forskningsöverläkare ska vara minst disputerad och får uppgiften att se till att klinisk forskning, metodutveckling och kvalitetsuppföljning sker på kliniken vid sidan av det kliniska arbetet. Genom att de finns på kliniken stimulerar de yngre läkare, men också de som kommit längre, i forskningen, säger Hjelmqvist.
Förbundet ger dock ingen rekommenderad gräns för hur stor andel av dessa läkartjänster som ska utgöras av forskning. Från 20 procent och uppåt är det normala, menar Hjelmqvist, som inte vill låsa sig vid en nivå.
– Det beror helt på hur mycket forskningsmedel som den enskilda kliniken har.

Läkarförbundet skriver i programmet att det är viktigt att verksamhetscheferna får »reella möjligheter« att integrera både forskning och sjukvård. På kliniknivå ska det därför finnas öronmärkta pengar för forskning, och förbundet vill också se att forskningsmeriter har ett högt meritvärde vid chefstillsättningar, utöver ledarskapsförmåga.
Förbundet vill att både spets och bredd finns med i forskningen. Det finns ingen motsättning i detta, anser Hjelmqvist. Det går inte att bara peka ut enskilda forskningsområden eller stödja ett fåtal centrum med hög preklinisk kompetens; lika viktigt är att få fram en bred massa av läkare i den kliniska vardagen som forskar.