Emilie Walfridsson, termin 8:
1. – Jag har inte sett så många som mår dåligt. Men det kan nog stämma. Jag tror att tjejer generellt har högre krav på sig själva än killarna. De har det med sig, de känner att de måste prestera.
2. – Det är klart man känner sig pressad ibland, men det tror jag alla gör.
3. – Absolut. Det är nog därför man känner sig pressad ibland. Jag har förstått att många av de sjuksköterskor jag känner har mentorer under utbildningen. Det vore en bra idé även för oss.

Hannah Sjöstedt, termin 1:
1. – Just nu är vi alla väldigt stressade, så jag ser ingen skillnad. Man har hört av läkare att de kvinnliga studenterna får mest problem när man är ute på klinisk placering. De blir mer ifrågasatta och testade, men vi har inte märkt något än, vi har mest varit här. På lektionerna är det ingen skillnad alls.
2. – Vi har tenta om en och en halv vecka så just nu är det inte på topp.
3. – Ja, på föreläsningarna, då är vi 135. När vi har mindre seminarier brukar det vara rätt okej. Då är man 16. Om man varvar det känner i alla fall jag att jag får tillräcklig feedback.

Vasilios Zachariadis, termin 4:
1. – Ja, men det passar inte in på alla, vissa tjejer upplever jag som mycket säkrare än killarna. Det känns som att tjejer upplever ett annat tryck än vad vi killar gör, men jag vet inte om det kommer utifrån eller från dem själva. Det kanske är viktigare för tjejer att visa sig duktiga. Att det är en pressande utbildning i allmänhet kanske inverkar.
2. – Jag mår ganska bra. Jag bor fortfarande hemma och behöver inte tänka på ekonomin och tror det spelar ganska stor roll. Många kommer från andra städer och då blir det nog svårt att koncentrera sig om man måste jobba för att få pengar till mat och böcker. Sådant borde vara mer stressande än om man är kille eller tjej.
3. – Ja. Det är mycket egen tid. Det är svårt att få den kontakt som man hade med lärarna på gymnasiet. Den enda feedback man får är den kontakt man får på förhör och prov. Men jag tror stödet från kompisar är viktigare. På läkarlinjen har vi bara godkänt och underkänt. Till exempel en femgradig skala hade ökat stressen.

Josefin Dahlqvist, termin 8:
1. – Ja, tjejer kräver mer av sig själva generellt. Jag tror läkarutbildningen är väldigt prestationsinriktad. Det är människor som ser sig som väldigt duktiga. Är man tjej och läkarstudent har man extremt goda chanser att »knocka« sig själv. Killar kanske inte behöver omgivningens bekräftelse lika mycket.
2. – Jag mår nog rätt bra. Just nu är jag under extrem press, men tror inte det är en tjejgrej. Och jag läste internationell ekonomi förut och det var inte min grej, så jag har provat att köra på tentor och är inte rädd för det. Så nu går det jättebra.
3. – Nej, faktiskt inte. Åtminstone på de kliniska kurserna har det varit inlagt att man ska få feedback. Till exempel på kirurgikursen har vi haft en mentor i grupp. Prekliniskt var det inte mycket, vi hade »doktorsskolan« som var bra, där vi övade oss att prata med patienter, men teoretiskt var det inte mycket annan feedback än tentorna.

Johan Eduards, termin 8:
1. – Ja, det finns nog de tendenserna. Jag kan också tänka mig att man visar olika mycket hur stressad man är, att tjejer har lättare att uttrycka det.
2. – Jag mår bra faktiskt. Det har blivit bättre och bättre. Det var jobbigt i början. Nu varvar man mycket praktik med studierna. Man kommer in i det efter ett tag. I början tog jag motgångar väldigt hårt och det var jobbigt för folk runtomkring är så högpresterande. Men det har jag lärt mig att tackla, plus att jag har fått in en bättre studieteknik.
3. – Det beror på vilken fas. I början är man mycket på egen hand. Nu på kirurgiplaceringen är det väldigt olika. En del handledare är väldigt bra på feedback, andra inte. Ibland får man nog söka feedback själv och se till att möten ordnas med mentorer.

Enkät: Elisabet Ohlin
Foto: Urban Orzolek



Emilie Walfridsson, termin 8




Hannah Sjöstedt, termin 1




Vasilios Zachariadis, termin 4




Josefin Dahlqvist, termin 8




Johan Eduards, termin 8