Vi får en klarhet i varje fall, missförstånden blir färre. Vi får även tidsvinster, eftersom det inte blir någon onödig pappersgång. Till exempel behövs inte så många läkarintyg som förut, eftersom vi pratar med varandra.
Det säger Ann-Christin Eriksson, handläggare på Försäkringskassan i Ljusdal. Hon småpratar hemvant med kollegorna i korridoren på hälsocentralen, som blivit hennes andra arbetsplats.
Hennes tisdagseftermiddag är som vanligt vigd åt möten med distriktsläkarna för att sätta sig in i nya sjukskrivningsfall, följa upp gamla fall, diskutera vilka åtgärder som ska sättas in och hur de ska fördelas mellan sjukvård och försäkringskassa. Särskilt för de komplicerade långtidssjukskrivningarna är det enligt henne bra att ha personliga möten i stället för att informera varandra brevvägen.
Det är dags för möte. Ann-Christin Eriksson slår sig ner i läkaren Jan-Erik Billners rum med en tjock papperslunta i handen. Ett av fallen handlar om en man som tidigare var sjukskriven på heltid, men som nu får 50 procents sjukpenning. »Ett gammalt utmattningssyndrom, klassiskt«, kommenterar Billner, som säger att mannen repat sig efter olika behandlingar.
– Han har kommit i gång med anpassade arbetsuppgifter. Han mår ju bättre än förut, men har spänningar och nervbortfall, säger Jan-Erik Billner och sneglar i anteckningarna.
Frågorna bollas fram och tillbaka. Ska ett nytt sjukintyg begäras in? Ska han erbjudas tidsbegränsad sjukersättning i stället? Vid den senaste provtagningen kom det fram att han har nervbortfall och problem med ämnesomsättningen, berättar Billner.
– Ett svårt fall, dessutom vill han ju jobba. Frågan är hur vi ska göra, säger Billner.
Samarbetet i Järvsö kom i gång 2003 efter att ett samverkansavtal mellan primärvården i Ljusdal och Försäkringskassan blev klart. Målet var att minska antalet sjukskrivna och få fler i arbete.
Mellan Försäkringskassan och vården i Gävleborgs landsting finns ett avtal till och med 2007. Avtalet möjliggörs genom de statliga stimulanspengar, som benämns »sjukvårdsmiljarden«. Pengarna administreras från Sveriges Kommuner och Landsting, SKL.
Samarbetsmodeller har vuxit fram i bland annat Uppsala, Örebro, Östergötland och Gävleborg.
– Där man har kommit i gång upplever läkarna att man fått en bättre arbetsmiljö, läkarna vågar säga nej, de får stöd och hanterar patientärenden på ett bättre sätt, enligt Anna Östbom vid SKL.
Jan-Erik Billner är mycket positiv till samarbetsformen i Järvsö, som har ökat takten i ärendehanteringen, framför allt från kassans sida.
– Försäkringskassan tar nu tag i alla ärenden som läkare, vårdgivare, arbetsgivare och arbetsförmedling redan har drivit i flera månader. De kommer i ett tidigare skede med förslag på anpassade arbeten och utnyttjande av den arbetsförmåga som finns, säger Billner.
Även kollegan och distriktsläkaren Bertil Svensson anser att arbetssättet har skapat insikt och förståelse för varandras roller i beslutsprocessen.
– Man eliminerar risken att patienten får dubbla budskap och svårtolkad information, säger Bertil Svensson.
Ann-Christin Eriksson tycker att arbetssättet hos läkarna har förändrats till det bättre. Färre läkarintyg skrivs nu ut, eftersom behovet är mindre. Däremot skriver läkarna fler brev till arbetsförmedlingarna om arbetsförmågan hos de sjukskrivna, vilket är välkommet, menar hon. Även attityderna har förändrats.
– De sjukskriver inte lika mycket i dag som tidigare. Allt ger inte arbetsförmågenedsättning, säger Eriksson.
Jan-Erik Billner instämmer och säger att många oklarheter i ärenden och »konflikter« i tolkningen av patientens arbetsförmåga har klarats ut lokalt i samarbetet, något som oftast gagnar patienten.
– Förutom hårdare granskning har ersättningen också minskat till patientens nackdel, vilket minskat sjukskrivningarna totalt. Men de lokala skillnaderna talar för att samarbetet här har påverkat processen.
En trolig effekt av arbetet i Järvsö är lägre sjuktal. Under september 2004 till mars 2007 mer än halverades antalet sjukskrivna (se ruta här intill).
Men huruvida det verkligen är samverkansformen som lett till framgången är svårt att bevisa, understryker Ann-Christin Eriksson, då det under samma period allt mer skett en åtstramning från kassan, som ser striktare på rätten till ersättning.
Vårdcentralen består av fyra familjeläkare, varav en vikarie och en ST-läkare, som ska täcka ett befolkningsområde av cirka 5000 invånare. Varje månad hinner de två sjukskrivande distriktsläkarna med cirka 30 sjukfall.
Går det att översätta samarbetsmodellen till en större vårdcentral?
– Ja, det tror jag. Men förutsättningen för bra intyg är att läkarna som skriver intyg känner sin patient väl, säger Jan-Erik Billner.
– Vi har märkt att om vi delar ut sjukfallen till vikarier har vi inte kunnat följa upp dem på lika bra sätt. Vår bemanningssituation är nu god, vilket är en förutsättning för att kunna avsätta tid. n
– Man eliminerar risken att patienten får dubbla budskap och svårtolkad information, säger Bertil Svensson, distriktsläkare.
