Det menar Chatrine Pålsson Ahlgren (kd), ledamot i riksdagens socialutskott, som har besökt personal och patienter vid landets universitetssjukhus.
I sin rapport, som lämnades till socialministern 24 april, skriver hon att en plan bör behandla prevention, samordning, palliativ vård, utbildning och klinisk forskning. Kunskapsstyrning och vårdprogram räcker inte, menar hon.
– Vi har mycket kunskap men vi mäktar inte med att få ut den.
Bland problemområdena vill hon särskilt lyfta behovet av samordning, multidisciplinära team och den palliativa vården. Hon tycker att palliativ vård eventuellt också bör bli en egen specialitet.
Finns det något område en cancerplan inte ska ta upp?
– Nej, den ska innehålla det WHO föreskriver. Den ska inte vara för detaljerad, men den ska sträcka sig över hela vårdkedjan.
En plan bör analysera hela vårdkedjan och identifiera flaskhalsar, enligt rapporten. Den ska också behandla utbildningsfrågor. Och den kliniska forskningen ska ges ett »budgetmässigt utrymme«.
– Och allt som anses kostnadskrävande måste regeringen skicka med pengar till.
Den nationella handlingsplanen för hälso- och sjukvården från 2001 har fått kritik för att inte ha haft effekt. Vad blir annorlunda med en cancerplan?
– Vi måste ha som ambition att fatta beslut som blir lätta att följa upp.
