– Här har det varit mest sorg, säger chefen Gunilla Augustsson.
Vårdcentralen Hjortsberg ryms i en ordinär gul tegelbyggnad, vackert placerad intill Ätran, som man ser från vårdcentralens lilla konferensrum där vi sitter.
Tidigare hade Hjortsberg ett områdesanslag för 10000 invånare. Att en fjärdedel av dessa nu valt bort vårdcentralen och tagit pengarna med sig märks konstigt nog inte i samtal och besök, tycker man på vårdcentralen.
Gunilla Augustsson funderar på om det är en viss grupp som har bytt, som inte tidigare sökte vård. Eller gick de tidigare till stans numera pensionerade taxeläkare?
Det senaste halvåret har Hjortsberg förlorat inte bara listade invånare och pengar, utan även medarbetare, till de privata. Det är bekymmersamt för vårdcentralen och tråkigt att förlora kolleger. En läkare, fem distriktssköterskor och två undersköterskor har slutat. De nyanställda ersättarna har bara kunnat erbjudas vikariat. Läkartjänsten är vakant.
– Det går ett tag.
Men över 20 patienter om dagen vore en »helt orimlig arbetsbörda om man ska ha ett bra möte med patienten«, säger hon apropå konkurrenten Familjeläkarna.
Nu undrar alla på Hjortsberg vad som väntar. Det är svårt att planera när intäkterna ändrar sig varje månad. Gunilla Augustsson hoppas att det ska stabilisera sig snart. De behöver nog dra ner, främst på sköterskesidan. Risken är att närsjukvårdsstyrelsen vill ha större förändringar. Själv skulle hon vilja ha lite omställningstid.
Hon efterlyser arbetsmiljöhänsynen i den nya modellen.
– Ur facklig synpunkt är arbetsmiljön åsidosatt. Var finns den konsekvensanalysen?
Hon har även andra invändningar.
– Det blir en konflikt mellan att konkurrera och samarbeta. Invånarna är 40000 och de blir inte fler. Tidigare hade vi en tajt ledningsgrupp i Falkenberg. Nu sköter man sig mer själv.
Det blir över huvud taget väldigt mycket prat om pengar, inte om verksamheten, tycker hon. Målet med 80 procents täckningsgrad ser hon som »lite väl optimistiskt«.
– Det kräver enormt mycket mer besök för att kompensera för besöken i till exempel psykiatri, barnmedicin och gynekologi. Och det är mycket av det som vi inte styr över.
Hon tror heller inte att modellen minskar »läkarfixeringen«.
– Nej, patienterna är väldigt beroende av doktorn. Även om man inte kan välja doktor väljer man vårdenhet efter doktor.
Hur ska ni konkurrera?
– Vi har anställt en reumatolog på halvtid.
Det är bra att modellen uppmuntrar medverkan av andra än allmänläkare, tycker hon. Något som hon också vill satsa på är hälsofrämjande arbete. De har till exempel börjat med hälsosamtal till föräldrar med treåringar, för att förebygga barnfetma.
– Jag har en vision om att jobba mer preventivt. Just nu hinner vi inte.
För övrigt gäller det att vara tillgänglig, »vara till lags«.
– Man försöker knöla in patienterna. Men vi har haft god tillgänglighet tidigare i Falkenberg. Nu spänner man sig ytterligare. Är det jättebra?
Ett exempel: Patienter med gräspollenallergi hjälper de normalt genom rådgivning på telefon. Men då påverkas ju inte täckningsgraden. Så för att få effekt på täckningsgraden bör de nu ge sådana patienter tid hos distriktsköterskan, som kan skriva recept.
Gunilla Augustsson är inte säker på att vården blir bättre med Vårdval Halland.
– God vård har vi. Men det kan bli fokus på att tillfredsställa den som skriker högst, och risk att de svaga kommer i skymundan. Gamla och klena eller psykiskt insufficienta byter heller inte vårdgivare, och de riskerar att komma i kläm.
Att baka in läkemedelsbudgeten i ersättningen tror hon kan innebära en teoretisk fara att nya dyrare läkemedel inte används i den utsträckning som de behövs.
Men på sikt, om kravet på täckningsgrad sänks, tror hon nog ändå att Vårdval Halland kan bli bra.
Det tror inte distriktsläkaren Michael Andersson, som tar emot sina patienter i rummet intill. Han är förbannad och besviken.
– Man har satt ekonomin, inte patienten, i centrum. Vårdcentralerna kommer alltid att ha sparkrav. Vi måste ta fler patienter. Det blir mer stress, vi måste ha ekonomin i bakfickan hela tiden och jag tror inte det blir bättre för patienterna på sikt.
Han berättar att stans läkare tidigare sågs regelbundet på fritiden.
– Förut träffades vi här i källaren och hade jättetrevligt, utbytte erfarenheter och drog patientfall. Den kontakten har vi inte alls nu. Så samarbetet mellan läkarna är minimalt. Man ser varandra helt som konkurrenter.