Berättelsen om Apoteket AB börjar 1971. Då förstatligades apoteken, som fick monopol på detaljhandel med läkemedel. De senaste fem åren har Apoteket slipat sin fasad, rustat företaget med nya verksamheter samt förberett sig inför den avreglering som lär komma efter apoteksmarknadsutredningen. Motståndare har velat lyfta fram problemen med en monopoliserad marknad, medan påhejarna har talat om säker läkemedelshantering, låga läkemedelspriser och nöjda kunder.
Kritiker anser också att Apoteket använt sofistikerade metoder för att bredda sig på den svenska spelplanen. Det handlar till exempel om bolagets utveckling av tjänster och logistik, som det är svårt att finna stöd för i det statliga ägardirektivet. Det rör tjänster som äventyrar konkurrensen på en avmonopoliserad marknad, menar omvärldsanalytikern och apotekaren Göran Alsterlind med eget företag i branschen. Han tycker att Apoteket »missbrukat sin ställning«.
– De har medvetet tagit på sig myndighetsliknande uppgifter som register, datasystem och intrikata IT-lösningar som hindrar andra att komma in på marknaden.
En del av Apotekets metoder skulle kunna ingå i de statliga ägardirektiven, andra är tveksamma. Exempel på det senare är, enligt Göran Alsterlind, att bolaget satsat mångmiljonbelopp i e-handelssystem så att kunder kan hämta ut sina läkemedel via ett e-id på hemsidan och få dem hemskickade per post. Dessutom har bolaget investerat i callcenter i Uppsala och Kalmar, dit privatpersoner och läkare dirigeras om de vill få råd eller hjälp. Ytterligare ett datasystem kring elektronisk överföring av recept har utvecklats, för överföring från sjukhusen direkt till Apoteket.
– Allt detta har gjorts på bekostnad av service och rådgivning i butiker. För att finansiera det har Apoteket höjt läkemedelspriserna, och alltså tagit pengar från medborgarna, hävdar Alsterlind.
Apoteket har på grund av ett underskott begärt att få göra »marginaljusteringar« av läkemedelspriserna, det vill säga höjningar. Det rör sig om två kronor per läkemedelsförpackning, sammanlagt 150 miljoner kronor i intäkter per år för bolaget, bekräftar Örjan Björnsson, chef för ledningskansliet på Apoteket. Han säger också att Apoteket inte ska använda intäkter från en del av verksamheten för att täcka kostnader inom en annan.
Den allmänna effektiviseringsprocessen inom bolaget har lett till färre farmacevter på apoteken, personalminskningar med cirka tre procent. Detta har enligt Björnsson inte påverkat rådgivning och service, men han säger att bolaget nu ska »standardisera« servicen så att sämre apotek lär sig av de bättre. Samtidigt kan man inte längre ringa direkt till sitt närapotek utan bara callcentret.
I ägardirektivet och verksamhetsavtalet SFS 2006:33 står det att bolaget ska ha ett rikstäckande system för läkemedelsförsörjning och att bolaget bör erbjuda kompletterande kundkanaler, såsom elektronisk handel, »under förutsättning att detta sammantaget leder till en bättre tillgänglighet«. Avtalet är dock vagt skrivet i många stycken.
Hur vet ni att tillgängligheten inte försämrats med alla förändringar?
– Vi har inte minskat tillgängligheten på apoteken, utan i stället utökat öppettiderna och rådgivningen, och minskat köerna. I alla våra kundmätningar får vi väldigt goda resultat. Beslut om att utveckla nya tjänster togs av styrelsen redan 2005. E-handel är en kompletterande kundkanal, som passar en del kunder men alla vill eller kan inte använda den, säger Björnsson.
Det är svårt för Läkartidningen att från Apoteket få ut marknadsundersökningar av nya tjänster, och kundmätningar om hur tillgängligheten påverkats, trots statliga bolags transparenskrav. Bolaget hänvisar till att detta är känsligt att redovisa öppet för framtida konkurrenter.
Gun-Britt Lundin, bolagsansvarig för Apoteket AB på Socialdepartementet, tycker inte att det finns stöd för att tillgängligheten blivit sämre.
– Jag har inte fått sådana signaler. Däremot vet vi att det finns problem med köer på vissa storstadsapotek.
Men hon kan inte själv hänvisa till några kundundersökningar från Apoteket om hur tillgängligheten påverkats av de nya tjänsterna. Hon säger att departementet träffar Apotekets ledning med VD och ordförande.
Hur kan ni då som ägare fullfölja er styrning av bolaget?
– Om Apoteket redovisar något som inte verkar stämma med den bild som allmänheten och vi har, då reagerar vi, säger Lundin.
En annan av Apotekets metoder som kritiker tycker är tveksam är att man utnyttjar sitt monopol för att sälja läkemedelsnära tjänster till landsting och kommuner.
Joakim Söderberg, tidigare ordförande i egenföretagarsektionen på Sveriges Farmacevtförbund, driver själv två företag inom sektorn, och har engagerat sig starkt i frågan. Apotekets tjänster kan till exempel vara kvalitetsgranskning av läkemedelshantering, personalutbildning, analyser av förskrivning och läkemedelsgenomgångar.
– Apoteket använder troligen sitt monopol inom detaljhandeln för att utvidga sig och »prisa« sig in i landstingen. Man vill knyta upp dem som kunder. Apoteket kan i princip ge bort utbildning och läkemedelsgenomgångar för att göra mer pengar i någon annan del av avtalen, säger Söderberg.
Enligt ägardirektiven har Apoteket bara monopol på detaljhandel med läkemedel; ändå är man »monopolist« på läkemedelstjänsterna.
– Min bild är att den här typen av tjänster klumpas ihop i väldigt stora avtal med landstingen, säger Söderberg.
Under 2006 gjorde Apoteket en vinst om 600 miljoner kronor, det bästa resultatet i bolagets historia. En ökande del av vinsten kommer enligt Söderberg från denna tjänstemarknad. Hittills har inte en enda upphandling gjorts av dessa tjänster, påpekar han.
– Samtliga landsting har köpt tjänster från Apoteket för mycket stora belopp. Här är det inte Apoteket som gör fel utan köparna, landstingen, som måste följa Lagen om offentlig upphandling. Vi andra får ingen chans att lämna anbud eftersom uppdragen inte ens annonseras ut, säger han.
I dag får inte Apoteket använda sina handelsmarginaler på detaljhandel för att sälja tjänster extra billigt eller utveckla konsulttjänster, enligt ägardirektiven. Men på grund av sin storlek kan företaget lätt mobilisera anställda till ett nytt utvecklingsområde. I dag ägnas cirka 150 tjänster inom bolaget åt att utveckla och sälja läkemedelsnära tjänster åt landsting och kommuner, enligt Läkartidningens källor. Uppgiften går dock inte att få bekräftad från bolaget.
Västra Götalandsregionen och Stockholms läns landsting sa för ett år sedan upp sina avtal om läkemedelstjänster med Apoteket och planerar att upphandla dem. Upphandlingsunderlag har dock dröjt i nästan ett år. Sören Olofsson, tidigare landstingsdirektör i Stockholm, ville göra upphandling, men fick nej från högre ort. Den dåvarande socialdemokratiska majoriteten meddelade att man skulle jobba vidare med Apoteket.
– Det var en politisk inställning att Apoteket var en del av samhällssystemet, och en tro på många håll att det är svårt att upphandla dessa tjänster. Men jag menade att det är nyttigt för Apoteket och dessa tjänster att de utsätts för konkurrens, säger Sören Olofsson.
Information, pr och lobbying är ett tredje, möjligen tveksamt, område som Apoteket satsar allt större summor på är. Uppskattningsvis läggs årligen 100 miljoner kronor på kampanjer, reklam och påtryckningsmetoder, enligt källor. De senaste åren har företaget upphandlat två byråer, Forsman & Bodenfors för information och reklam samt Springtime för medierelationer och pr. I ett pressmeddelande från Apoteket uppgavs Springtimes tjänster ligga på runt 1000 timmar, men en källa berättar att det verkliga uppdraget är tre till fyra gånger så stort, det vill säga upp emot fem till sex miljoner kronor, räknat på branschens arvoden.
Enligt upphandlingsunderlagets kravspecifikation för pr-tjänster ska byrån hjälpa till med taktik och strategisk planering. Relationerna med medierna lyfts fram som viktigt, »särskilt i det läge som företaget befinner sig i nu där omregleringen på apoteksmarknaden blir allt tydligare och utmaningarna större«. Såväl företags- och marknadskommunikation betonas. Pr-byrån ska också hjälpa till med »extra researchinsatser« i form av »kortare och längre utredningar och analyser av politiska skeenden, konkurrenter, med mera«.
I Apotekets information utåt ingick att fokusera på Apoteket som affärsdrivande företag och att värna om »det sammanhållna systemet«. Farhågor finns att bolaget splittras efter apoteksutredningen.
Att ett statligt monopolföretag satsar pengar på opinionsbildning är dock inte okontroversiellt, särskilt om syftet är att begränsa framtida konkurrens, menar Fredrik Skepp, tidigare chef för affärsutveckling inom Apoteket, numera på Pfizer.
– Man har byggt upp ett apotekssystem för att bli effektivare. Givetvis är det så att man stärker företaget, vilket stärker monopolet och kan försvåra för konkurrenter. Man har, enligt Konkurrensverket, eventuellt tagit ut svängarna lite väl mycket, säger Fredrik Skepp.
Företaget har också bytt profil på senare år. I dag präglas det av affärsanda. Ett exempel är dess styrelse, som i dag leds av styrelseproffs och näringslivsfolk som Per Båtelson, Karin Kronstam samt Sven-Olof Bodenfors. Först fick reklambyrån Forsman & Bodenfors uppdrag för bolaget, sedan valdes Bodenfors in.
Under 2005 anställdes Eva Fernvall, tidigare Vårdförbundet, som marknadsdirektör och en stor omläggning har därefter skett av marknads- och kommunikationsavdelningarna. Under det senaste året har Fernvall höjt ribban för pr-aktiviteter.
Osynlig lobbying är ännu ett arbetssätt för Apoteket, menar Göran Alsterlind, som säger att bolaget insett hur man driver kampanj i det tysta gentemot brukarorganisationer. Möten sker med Apotekets eget nationella forum för handikapp- och pensionärsorganisationer tre till fyra gånger per år samt med andra patientgrupper, landsting och kommuner.
– De har slussat in miljontals kronor till organisationer genom att bygga upp kampanjer tillsammans med dem, stöttat läkemedelskonferenser, sponsrat årsmöten och utställningar. De jobbar ungefär som läkemedelsindustrin, hävdar Alsterlind.
Protokoll från möten går dock inte att få ut från Apoteket, de är »förtroendehandlingar.«
Många av brukarna, till exempel PRO och SPF, har man också fått över på sin sida, anser Göran Alsterlind.
Ulla Bäckekihl, tidigare representant i det nationella forumet för Handikapprörelsens samarbetsorgan, minns mötena.
– VD Stefan Carlsson ledde alltid mötena. Han frågade vad vi tyckte om nya tjänster som utvecklades. Han berättade också om utredningens arbete. Han sa att »nu ska vi göra detta och detta, så att det blir så bra som möjligt för Apoteket«, säger hon.
Mycket goda kontakter med regeringen är också en del i Apotekets arbete. En person som arbetat på Apoteket säger att det tydligaste exemplet på effektiv lobbying från bolaget är läkemedelsförteckningens tillkomst. Apoteket fick ansvaret 2005.
Framgångsrik lobbying ledde även till att Apoteket påverkade de första direktiven i apoteksutredningen, enligt Läkartidningens källor. Strax efter att alliansregeringen tillträtt hösten 2006 gick VD Stefan Carlsson först ut med att Apoteket välkomnade konkurrens och tog kort efter det kontakt med socialminister Göran Hägglund.
– Stefan Carlsson ville diskutera utredningsdirektiven. Hägglund kände att han måste ta hjälp i omstöpningsprocessen och det är väldigt få som vet hur det svenska apotekssystemet fungerar, säger en av källorna.
