I Europa finns olika varianter av apotekssystem. Paradoxalt nog har icke EU-anslutna Island och Norge genomfört de mest liberala reformerna.
Anders Anell, professor vid Institutet för ekonomisk forskning vid Lunds universitet, tycker att svenska utredningen bör lyssna på erfarenheter från Europa. Storbritannien har till exempel ett apoteksväsende med kedjebildning, med Boots som största aktör, men där har ändå ganska små aktörer överlevt, menar Anell. Flera av de nytillträdda EU-länderna har system med kedjor medan länder som tex Tyskland och Frankrike är mer reglerade, något som börjat mjukas upp.
2004 gjorde Anders Anell en analys av avregleringar i Danmark, Norge och Island för Institutet för hälso- och sjukvårdsekonomi, IHE.
– Sett till de målsättningar som sattes upp av staten nådde Norge nästan hela vägen fram. Tillgänglighet var viktigast, och det fick man. Island uppnådde knappt något. De initiala rabatterna på patientavgifterna kom inte staten till del i form av sänkta priser, säger Anell.
I dessa två länder har kedjorna brett ut sig så mycket att enskilda företagare är få till antalet. Reformen i Danmark innebar att den receptfria marknaden liberaliserades, men effekten blev att bara en liten del receptfritt säljs i butik och bensinmackar av alla som har sökt och fått tillstånd från läkemedelsmyndighet. Samma princip gäller i Norge.
En stor skillnad mellan de nordiska länderna är att Danmark och Sverige har statliga mål om enhetlig prissättning, vilket inte finns i de andra, helt avreglerade länderna. Sverige har fått låga läkemedelskostnader, men det har haft ett pris, menar Anell:
– Tillgängligheten är sämre. Där finns möjligheter att bli bättre.
