I dagarna startar höstterminen igen för landets läkarstudenter. För dem som går termin åtta och nio vid Linköpings universitet börjar ett läsår med möjlighet till personlig mentor. Ungefär en tredjedel av studenterna har valt att delta i projektet, som är initierat av studenterna själva.
– Under praktikperioderna från och med termin sju har man en ny handledare på varje klinisk placering. Har man otur så får man inte ens se sin handledare. Med en mentor kan man ta upp generella frågeställningar och också stärkas inför kontakten med den kliniska handledaren, i synnerhet om den inte riktigt fungerar, säger Sofia Elm, själv studerande på termin 9 och en av initiativtagarna till och projektledare för mentorsprogrammet.
Hon ser också mentorsprojektet som en möjlighet till fördjupad fokusering på sig själv som läkare. Det håller Anders Winbladh med om.
– Personlig handledning ger inte bara medicinsk kunskap utan är också personlighetsutvecklande. Jag kan dela med mig av mina personliga erfarenheter och etiska värderingar.
Och han poängterar att ett mentorskap i mycket går ut på det han kallar yrkesexistentiella funderingar, den rent medicinska kunskapsöverföringen är inte det viktigaste.
Mentorerna har främst rekryterats genom personliga förfrågningar. Alla de 41 studenterna som deltar i projektet har en egen unik mentor. Utgångspunkten är att mentorn och adepten ska träffas vid minst sex tillfällen under läsåret. Hur länge en träff pågår och vad den ska innehålla är helt upp till varje mentor– adeptpar att själva bestämma.
Ander Winbladh vet hur han vill lägga upp kontakten med sin adept.
– Träffas ofta och prata mycket, låta samtalet ta oss varthän det bär. Inget schemalagt, utan vi ska följa intuitionen.
Förutom träffarna ingår en seminarieserie med tillhörande workshops i projektet. Till exempel blir det ett seminarium om ledarskap, nätverksbyggande och kreativitet och ett om professionalism och etik. Ett av seminarierna är en halvdags utbildning enbart för mentorerna.
Mentorerna får ingen ekonomisk ersättning, men Anders Winbladh är säker på att det inte bara är adepten som har något att vinna på mentorsprojektet.
– Kontakten väcker frågeställningar man själv inte har tänkt på. Det är både personlighetsutvecklande och kunskapsutvecklande även för mentorn.
Mentorerna är spridda i åldrar, specialitet och position; allt från AT-läkare till professor. Könsfördelningen är också relativt jämn, 24 män och 17 kvinnor. Bland de 41 studenter som valt att delta är dock endast en fjärdedel män.
– Jag tolkar det som att kvinnor generellt sett är i större behov av att få stöd och att få diskutera, säger Sofia Elm och fortsätter:
– Kvinnor tar åt sig mer av stressen på ett sjukhus, män är mer uppgiftsinriktade. Männen tänker kanske att de kan klara sig själva, eventuellt har de också redan bättre informella nätverk.
Projektet ska pågå under hela läsåret och utvärderas kontinuerligt.
