Endast 23 procent av landets AT-läkare har förhandlat sin lön individuellt. Och det är dessutom färre än förra året. Då var siffran 27 procent.
– Individuell löneförhandling har AT-läkarna haft sedan 2004. Detta betyder att den inte fungerar i nuvarande form, säger Heidi Stensmyren, ordförande i Sveriges yngre läkares förening, Sylf.
– Vi tror att det beror på att en stor del, 38 procent, inte har någon namngiven chef. AT-läkarna är anställda och de ska ha en namngiven chef. Vi har med det i yrkandet i avtalsrörelsen och hoppas att det kommer med en skrivning i avtalet om det.

Ansvaret för att den individuella löneförhandlingen kommer till stånd ligger på arbetsgivaren, inte hos Läkarförbundet, påpekar hon också.
En lång rad frågor ställs i samband med AT-rankningen. En annan sak som bekymrar Sylf är att över en tredjedel av AT-läkarna aldrig blir kallade till arbetsplatsträffar.
– Det visar att de inte anses vara en del av arbetsplatsen, säger Heidi Stensmyren.
Över 40 procent av AT-läkarna anser inte heller att de kan påverka sin arbetssituation i någon större utsträckning.
Drygt 40 procent anser inte att de fått tillräcklig introduktion på sina olika placeringar. Mest nöjda med introduktionen är de i allmänhet inom allmänmedicinen.

AT-läkarnas bedömningar av själva utbildningen är genomgående höga, tycker Sylf. Kirurgi och internmedicin ligger strax över 7 på den tiogradiga skalan. Allmänmedicin strax över 8. Undantaget är psykiatrin, vars genomsnittliga betyg är 6,4, vilket dessutom är lägre än förra året (6,7).
– Psykiatrin är sårbar. Det finns många orter där läkarnas ställning är svag, där det är brist på läkare eller där läkare jobbar mer på konsultbasis. Där man inte har kontinuitet kan det vara en orsak. Där man är underbemannad kanske inte utbildningen och handledning prioriteras.
»AT-läkarnas bedömning av allmäntjänstgöringen inom psykiatrin är symtomatisk för hela psykiatrins situation. Satsningar inom psykiatrin är högst nödvändiga för att göra det mer attraktivt att jobba inom psykiatrin«, skriver Sylf i sin rapport.
Vad ska man göra?
– Vi skulle önska att de stärker studierektorsfunktionen. Man kan börja där. Men man behöver se över hela organisationen inom psykiatrin. Kanske kan man som läkare inte påverka vården, säger Heidi Stensmyren.
Rankningen har gjorts sedan år 2000. Årets enkät skickades i somras till omkring 2 000 läkare som examinerades under juni 2004 och november 2006. Drygt 1300 svarade, men rankningen är baserad endast på svar från dem som hade gjort minst ett halvår av sin AT eller avslutat den senast för ett år sedan; närmare 1100 personer. Dessutom är inte sjukhus med färre än fem svarande medtagna.
Hela listan på SYLFs hemsida: http://www.sylf.se