– Vi har varit tveksamma, men det pågår mycket sedering där ute och vi borde ange en riktning, säger SFAIs ordförande Sigga Kalman.
Frågan aktualiserades i vintras. Då fick Liljeholmsmottagningen i Stockholm ett hedersomnämnande av Stockholmslandstinget för införande av sjuksköterskestyrd propofolsedering vid endoskopi. Det hade inneburit smärtlindring för patienterna och ett snabbare patientflöde. Men inom anestesiläkarkåren väckte utmärkelsen starkt negativa reaktioner, berättar Sigga Kalman.
– Förut var det bara vi som använde propofol, men nu har man upptäckt att det är snabbt. Snabbt in, snabbt ut. Men det kan också skapa medvetslöshet och då kan man få syrebristskador, och det är det vi är rädda för.
Trots riskerna och motståndet inom kåren har SFAI tagit fram ett förslag till riktlinjer som tillåter att propofol används av andra grupper, se ruta. Förslaget presenterades och diskuterades vid årets SFAI-möte i Göteborg förra veckan. Omkring 200 personer deltog i symposiet.
– Vi inser att patienterna behöver hjälpen och att vi anestesiläkare och anestesisjuksköterskor inte räcker till i antal. Detta är ett försök att få ökad säkerhet, sa Sigga Kalman.
I panelen satt också Per-Ola Park, kirurg och endoskopiansvarig på Östra sjukhuset. Han berättade att standard vid terapeutisk endoskopi i Sverige är midazolam och petidin. Men patienterna återhämtar sig långsamt.
– De sover i timmar.
Därför är propofol att föredra, också med tanke på bristen på operationsrum, anestesiläkare och anestesisjuksköterskor, menade han.
– Patienten reser sig upp nästan genast och kan gå hem.
Per-Ola Park var positiv till de föreslagna riktlinjerna, med ett undantag.
– Jag tror vi kan acceptera dem, men de flesta kolleger tycker nog att två veckors träning är för mycket. Många hanterar mycket farligare droger utan sådan särskild utbildning.
De flesta doktorer behöver två dagars utbildning, trodde han, men för sjuksköterskor kunde två veckor vara lagom.
Styrelsen hade väntat sig kraftig kritik från symposiets deltagare. Så blev det inte, även om kritiken inte uteblev helt. Särskilt inte efter att Sigga Kalman hade berättat om en kollega som ska ha sederat 1600 patienter, men aldrig tillkallat anestesiläkare.
– Det här pågår nu, sa hon.
– Jag är rädd att detta är på väg att bli anestesi given av icke-anestesiologer. Det är en farlig väg. Jag är säker på att man hittar komplikationer om man letar, sa någon i publiken.
– Eftersom detta redan pågår hoppas jag på prospektiv uppföljning, tillsammans med våra nordiska kolleger. Kanske kan vissa procedurer ges utan anestesiologer, medan andra kräver med. Kanske vet vi mer om två år? replikerade Sigga Kalman.
Årets SFAI-möte samarrangerades med den skandinaviska föreningen SSAI, och i panelen satt företrädare för de andra länderna.
– Propofol är inte så utbrett i Danmark men används på minst ett sjukhus av icke-anestesiologer, sa Hans Kirkegaard från den danska föreningen.
– I Finland måste propofol ges av anestesiolog eller övervakas av anestesiolog, sa Pertti Pere från den finska motsvarigheten. Detsamma gäller i Norge och Island, enligt företrädarna därifrån.
Och efteråt kom en svensk anestesiolog fram till panelen och meddelade sin bestämda syn.
– Jag kan inte acceptera att de här patienterna ska få sämre vård.
SFAIs styrelse beslutar om riktlinjerna i januari. Fram till dess ska de diskuteras. Ett särskilt symposium hålls på riksstämman.
