Marie Åsberg är professor emeritus i psykiatri, med inriktning på behandlingsforskning och numera verksam vid Stressrehab på Danderyds sjukhus i Stockholm. Hon har forskat kring utmattningssyndrom sedan 1998 då sjukskrivningarna, särskilt de psykiskt relaterade, började skjuta i höjden.

År 2003 beskrevs den nya diagnosen utmattningssyndrom i Socialstyrelsens kunskapsöversikt »Utmattningssyndrom – stressrelaterad psykisk ohälsa«. Marie Åsberg var en av experterna i arbetsgruppen bakom den. Men alla slutsatser i översikten – om diagnostik, naturligt förlopp, behandling, rehabilitering och prevention – är preliminära. Den vetenskapliga evidensen saknas.

Utmattningssyndrom är enligt Marie Åsberg ett stressinducerat tillstånd som åtföljs av biokemiska förändringar. Det skiljer sig från normal trötthet. Det skiljer sig också från depression, som är en vanlig komplikation. Det har ett successivt insjuknande, akut förvärring och ett långvarigt förlopp.
Arbetsförmågan kan vara nedsatt under lång tid. Det är svårt att behandla, men lätt att förebygga.
– Ett gram prevention är värt ett ton behandling, säger Marie Åsberg.
Hon har som forskare träffat 700–800 personer med utmattningssyndrom, men aldrig sjukskrivit någon själv.
I kunskapsöversikten sägs att sjukskrivningens längd måste avpassas individuellt. Någon förväntad tid anges inte.
Men där sägs också att klinisk erfarenhet talar för att syndromen tenderar att bli långvariga. Sjukskrivningstider över ett år är inte ovanliga. Men det är inte känt om detta beror på tillståndet i sig, på bristande behandling och rehabilitering eller på en arbetssituation som individen inte förmår återvända till.
Det sägs också att en del personer, som kämpat länge för att klara av sina arbetsuppgifter, kan »vara rädda för att släppa taget och vara sjukskrivna«. »De kan behöva hjälp att acceptera att heltidssjukskrivning kan vara nödvändig för att vända tillståndet.«
Men det finns också lättare tillstånd, där sjukskrivning inte är nödvändig och där det kan räcka med »ett samtal om tänkbara orsaker till utmattningen och åtgärdsförslag«.
För några veckor sedan talade Marie Åsberg på en temakonferens i Lund om utmattningssyndrom. Konferensen arrangerades av Region Skåne som en del i regionens projekt för en bättre sjukskrivningsprocess. Då sa Marie Åsberg att det inte finns »några som helst belägg för tider«.
Sedan dess har hon tagit på sig uppdraget att ta fram sjukskrivningsriktlinjer.
Kommer ni inte att ange tider?
– Det måste vi göra. Det är vårt uppdrag. Men det kan hända att det inte går.
Det vetenskapliga underlaget är tunt. Marie Åsberg har tidigare i en enkätstudie följt upp 4000 personer som 1999 hade varit sjukskrivna för en psykisk diagnos, de flesta av typen utmattningssyndrom eller depression. Ett år senare hade endast 20–25 procent av dem återgått i arbete. Och det var ingen skillnad för dem som hade fått behandling.
– Men var det rätt behandling? De hade knappast fått specialinriktad behandling för utmattningssyndrom, för det fanns inte då, utan gängse behandling för depression, terapi och/eller tabletter.
– Och vad du än får för åkomma så går mycket av sjukskrivningstiden åt till att vänta på olika saker, finansiering, rehabilitering …
På Stressrehab, som Marie Åsberg och professor Åke Nygren startat på Danderyds sjukhus, bedrivs såväl klinisk stressrehabilitering som forskning om utmattningssyndrom.
Behandlingen består av tre delar. För det första gruppsamtal för ökat självförtroende och bättre copingstrategier i stressande situationer. För det andra arbetslivsinriktad rehabilitering med vägledning, arbetsträning och eventuell hjälp att hitta annat arbete. Och för det tredje metoder för stresshantering, till exempel mindfulness.

Det handlar om andra linjens sjukvård. Många av patienterna är svårt sjuka. De flesta har varit sjukskrivna minst ett halvår. Drygt hälften återgår i arbete.
Men även patienter med ännu längre sjukskrivningstid bakom sig, upp till sex sju år, har gått att rehabilitera, berättar hon.
På temakonferensen i Lund sa Marie Åsberg att de som drabbats av utmattningssyndrom »behöver varken morot eller piska«.
Vad menade du med det?
– Många känner sig väldigt hotade av att inte få vara sjukskrivna. Det handlar inte om att de inte vill vara friska. Det handlar om att de inte har hittat vägen tillbaka. De flesta har försökt och försökt. De har sömnstörningar, minnesstörningar och koncentrationsstörningar.
Att som Åsa Kadowaki säger »konfrontera problemet i det sammanhang där det uppstått« kan vara rätt, men det är inte möjligt för alla, menar Marie Åsberg. Hon är tveksam till om kognitiv behandling är det rätta för dem.
– Det finns ingen »quick fix« för de patienterna. De har nästan undantagslöst redan prövat allt, inklusive någon form av samtalsterapi.
Tror du att du talar om en annan grupp patienter än Åsa Kadowaki?
– Ja, det är möjligt. De vi ser har långa sjukskrivningstider bakom sig.
En del av Marie Åsbergs forskning handlar om att hitta biologiska markörer, för att senare kunna hitta andra behandlingsformer. Man har bland annat kunnat konstatera att kortisolfrisättningen är mindre än hos friska och ännu mindre än hos deprimerade.

Stressrehab undersöker i en randomiserad studie om rehabiliteringen fungerar bättre med en coach som samordnar insatserna runt den sjukskrivne och vägleder denne tillbaka i arbete. Om något år eller två kommer resultatet.
Marie Åsberg ska också presentera en skattningsskala för bedömning av utmattningssyndromets olika symtom.