Hela det komplexa regelpaketet om allmänhetens rätt till insyn och anställdas yttrande- och meddelarfrihet upphör att gälla när sjukvård och annan offentlig verksamhet privatiseras. Och den helprivata sektorns regler gäller även privat verksamhet som finansieras med offentliga medel.
Frågan om att utvidga yttrandefriheten och meddelarskyddet till privat men skattefinansierad verksamhet har utretts vid flera tillfällen och flitigt debatterats i riksdagen, utan resultat. Kerstin Bröms Lumpus, ämnessakkunnig på Justitiedepartementet:
– Det är inte så lätt som man skulle kunna tro. Man har utrett det förut. Men meddelarskyddet är bara en liten del av ett stort komplex som reglerar hela offentlighetsprincipen. Det låter sig inte göras ens om man tycker det är en bra idé.
För närvarande pågår ingen utredning i frågan och regeringen har inga sådana planer.
Justitieminister Beatrice Ask (m) gjorde nyligen klart: »Jag avser alltså inte att vidta några generella åtgärder för att förstärka privatanställdas meddelarskydd.« Så svarade hon den 11 oktober på en skriftlig fråga från riksdagsledamoten Margareta Persson (s).
Ett förstärkt skydd skulle enligt Beatrice Ask dessutom strida mot den grundläggande avtalsprincipen att avtal ska hållas, vilket här gäller avtal om tystnadsplikt. Dessutom skulle ändrade regler kunna skada samarbete och lojalitet inom företagen samt företagens konkurrenskraft.
Frågan verkar vara problematisk oavsett vem som har regeringsmakten. Förre justitieministern Thomas Bodström (s) har i riksdagen svarat avvisande på frågan med samma argument (svar på interpellationerna 2005/ 06:116 och 148).
Den senaste utredningen i syfte att stärka yttrandefriheten för privatanställda gjordes på förra regeringens tid av Sören Öman, vice ordförande i Arbetsdomstolen och föreståndare för Stockholm Centre for Commercial Law vid Stockholms universitet. Betänkandet Yttrandefrihet för privatanställda Ds 2001:9 kom 2001.
– Jag föreslog en lagstiftning som innebar att alla som åtog sig en entreprenad skulle veta att alla deras anställda skulle kunna yttra sig om den verksamhet som företaget utförde åt det allmänna, säger Sören Öman.
Men förslaget möttes av alltför stark kritik från remissinstanserna.
Frågan är om det i stället går att lösa frågan avtalsvägen, genom att till exempel ett landsting tar med klausuler om yttrandefrihet i sina avtal med privata aktörer.
I sin utredning stötte Sören Öman bara på ett enda exempel på att ett landsting genom avtal med entreprenören hade försökt införa yttrandefriheten på samma sätt som hos en offentlig arbetsgivare, nämligen Nordvästra sjukvårdsområdet (NVSO) i Stockholms läns landsting.
– Avsikten verkade helt klart vara att yttrandefriheten för dem som gick över i privatanställning inte skulle försämras. Men eftersom regelverket är så olika för offentliganställda och privatanställda så är det inte så enkelt som att skriva en kort paragraf. Och min utredning visade att det skulle vara komplicerat även med lagstiftning, säger Sören Öman.
En specifik fråga som rör den privata sektorn är dock föremål för utredning i samband med att hela Lagen om skydd för företagshemligheter ses över. Inom den utredningen ska man titta på om undantaget som skyddar så kallade whistleblowers är tillräckligt starkt. Normalt kan avslöjande av en företagshemlighet leda till fängelse. Skyddet för visselblåsare undantar avslöjanden om allvarliga brott eller missförhållanden inom företaget. Men eventuellt är det alltför svårt för visselblåsare att avgöra var gränsen för det straffbara går.
Utredningen ska vara klar i maj nästa år.
