Socialminister Göran Hägglund (kd) talar ofta om vikten av att sprida kvalitetsmått kring sjukvårdens resultat. I årets höstbudget lovar också regeringen att en översyn ska göras av de nationella kvalitetsregistren. En pott pengar, 117 miljoner kronor, ska fördelas till bland annat bättre informationsförsörjning inom sjukvården och öppna jämförelser – där kvalitetsregistren ingår som en del.
Till bakgrunden hör att Riksrevisionen förra året kom med kritik kring Socialstyrelsens hantering av kvalitetsregistren. Det sas att myndigheten brustit i ansvar i bevakningen av registrens kvalitet och att det nuvarande upplägget med självständiga, frivilliga register inte är ett lyckat sätt att utveckla vården. Detta tog Socialutskottet fasta på i ett betänkande i mars i år, då riksdagen gav regeringen i uppdrag »att klargöra Socialstyrelsens ansvar och befogenheter att följa och utveckla vården på nationell nivå«. Nu pågår »interna diskussioner« på Socialdepartementet som ska bli klara i november–december, enligt departementssekreterare Daniel Forslund, som håller i arbetet.
– Det är i dag en onödigt omständlig process att rapportera in uppgifter till registren. Genom att göra en automatisk elektronisk överföring från journalsystemen till registren kan processen bli lite smidigare, säger Daniel Forslund.
Med ett nytt system skulle man enligt honom undvika att data kommer in sent, eller inte alls från vissa kliniker, undvika felkällor och få bort den tidsödande processen att knappa in uppgifter för hand i registren.
Departementet vill också få en bättre uppföljning av registren. Tidigare har det från regeringen talats om »en oberoende granskningsfunktion«, och i alliansens valmanifest till och med om »ett nationellt institut för kvalitetskontroll«.
– Behovet är egentligen vidare än tillsyn, kontroll och granskningsfunktion. Vi måste hitta ett bättre system för nationell kvalitetsuppföljning, säger Forslund.
Han menar att registren på sikt måste kunna presentera mer målgruppsanpassad information, riktad till beslutsfattare, vårdgivare och allmänheten.
Hur ska det gå till, när kvalitetsregistren inte är uppbyggda för allmänheten?
– Det kan till exempel handla om att analysera den rådata som finns på ett nytt sätt. Grundmaterialet i registren är detsamma, men analysen av dem anpassas för beslutsfattare eller för mig som patient som ska välja vårdgivare. I dag är de inte tillgängliga för befolkningen, som är viktiga påtryckare för att få förändring i vården, säger Forslund.
Det finns dock ett delikat problem. Ansvaret för kvalitetsregistren är uppdelat på flera stolar, ingen myndighet har idag mandat att ensidigt driva igenom förändringen av registren. I första hand ligger ansvaret för registren hos huvudmännen och SKL, men de styrs också av Socialstyrelsen och staten som är med och beslutar om ekonomiskt stöd till registren.
Jan-Erik Synnerman, ansvarig för kvalitetsregister på SKL, vet inte vad han ska tro om regeringens agenda för registren. Han tror dock att Socialstyrelsen är stressad över frågan.
– Myndigheterna kan inte kommendera landstingen att utforma registren på ett visst sätt eller att rapportera in uppgifter i registren med den ansvarsfördelning som finns i dag, menar Synnerman.
Socialstyrelsens Bo Lindblom, chef för hälso- och sjukvårdsavdelningen, stämmer in i problematiken: myndigheten har inte tillräckligt tydliga mandat att bestämma hur sjukvården samlar in resultat. Att en ny myndighet, ett kvalitetsinstitut, får rollen tror han inte på eftersom känsliga individuppgifter inte borde spridas till nya aktörer. Däremot tycker han att det finns alla skäl att reglera kvalitetsregistren, och skulle vilja att landstingen axlar ansvaret så att inte registrens fortlevnad står och faller med enskilda läkare.
Han är positiv till en större öppenhet för registren men anser att man måste paketera informationen i registren på ett nytt sätt om de ska bli begripliga för allmänheten.
– Frågan är också när registren öppnas upp om de ska visas på sjukhus- eller landstingsnivå? Vissa landsting har bara ett enda sjukhus, det innebär att redovisning på landstingsnivå i praktiken innebär redovisning på kliniknivå, säger Lindblom.
En annan aspekt att ta hänsyn till är case-mix-faktorn, urvalet av patienter. Bo Lindblom menar att de sjukhus och läkare som har lång erfarenhet ofta får de svåraste fallen; därmed får de ofta sämre kvalitetsresultat, något man måste ta hänsyn till.
Många registerhållare för kvalitetsregistren reagerar också över den dåliga finansieringen. En kritik som Jan-Erik Synnerman skriver under på.
– Många klagar över att det inte kommer in data, men ge oss resurser. Det räcker inte på långa vägar med 50 miljoner kronor per år.
