Åsa Kadowaki är psykiater och arbetar utifrån kognitiv beteendeterapi och tillämpad beteendeanalys med konsultationspsykiatri i primärvården i Linköping. Hon var en av dem som medverkade i Socialstyrelsens andra arbetsgrupp för beslutsstöd vid sjukskrivning för psykiatriska diagnoser, bland andra utmattningssyndrom, och därför var hon inbjuden att tala vid temakonferensen i Lund (se artikel härintill).
– Sjukskrivningstiderna har fördubblats de senaste tio åren utan att det finns någon medicinsk grund för det, sa hon.
Svensk sjukvård de senaste decennierna har präglats av »tycka synd om, kompensera och ta över« på bekostnad av »optimal medicinsk diagnostik och terapi« och till skada för patienten. Svenska läkare är alltför inriktade på att tillfredsställa önskemål om utredning och behandling och på så vis bekräfta patienten, menar Åsa Kadowaki, som kallar det för curlingsjukvård. Sjukskrivningsdiskussionen är bara toppen av isberget, menar hon.
I stället bör läkekonst baseras på att bota, lindra och trösta självständiga individer. Läkarna måste grunda sina åtgärder på objektiva medicinska bedömningar och också lära sig att säga nej och sätta gränser i patientens intresse.
– Vi måste diskutera mer hur vi ska förhålla oss. Det handlar inte om pekpinnar, det handlar om läkekonst. Vi måste se på sjukskrivning som en behandlingsmetod som har såväl effekter som biverkningar, sa hon och varnade för att genom sjukskrivning plocka bort människor ur deras sammanhang.
Den som drabbats av utmattning bör få hjälp att ändra sitt beteende, helst i det sammanhang där problemet uppstått, enligt Åsa Kadowaki. Det handlar om att hitta kärnproblemet, vad som utlöst reaktionen, vad som vidmakthåller den och vad som kan bota. Det kan handla om att skapa insikt mellan valda beteenden och konsekvens, att vända det till en erfarenhet som man kan ha nytta av.
Ska man inte sjukskriva alls för utmattningssyndrom?
– Varje fall kräver individuell bedömning av för- och nackdelar med rekommenderad behandling. Långa heltidssjukskrivningar utan parallella behandlingsinsatser skapar bara mer ohälsa och utanförskap. Att bara vänta läker ingen.
Beteendeförändring kan användas som behandling för utmattning. Patienterna behöver ändra förhållningssätt i sin totala livssituation. Även om problemet kan bero på miljön så måste det hanteras.
– Det är skönt att inte gå till jobbet om man är trött eller har en konflikt. Trötthet signalerar behov av förändring via ökad gränssättning, och för att hantera konflikter behöver man lära sig sunt självhävdande.
I sitt jobb träffar hon patienter med lång sjukskrivning bakom sig.
Många problem som de patienterna har beror på flykt från obehagliga känslor, menar Åsa Kadowaki. Att undvika och fly bort från det som skapar problem kan förvärra problemen. Det blir en negativ förstärkning och det patienten är rädd för kan generaliseras till fler livsområden. Att bli sjukskriven kan därför fördröja förändringsprocessen. En lång sjukskrivning kan dessutom ge nya psykiska symtom som fobier, depression och panikångest.
Det är viktigt att inse att det finns personer med väldigt allvarliga, objektiva symtom, påpekar hon. Men att utmattning alltid är svårt att bota tror hon är en myt. Att sjukskrivningstiderna blivit så långa, det tror hon beror mindre på patienternas ursprungliga problem och mer på läkares och andra behandlares förhållningssätt – att de bekräftat patientens upplevelse utan att ge annan behandling än sjukskrivning och råd om vila. Dessutom blir det snabbt många aktörer, som tycker olika saker, runt patienten. Det kan skapa förvirring kring vems det egentliga ansvaret är, menar hon.
Hon håller med Marie Åsberg om att utmattningssyndrom är lätt att förebygga. Men ifråga om behandling, hur mycket man behöver ta hand om patienten och om det behövs en coach som samordnar olika aktörer, där tror hon att hennes syn skiljer sig från Marie Åsbergs.
– Vi doktorer måste bli väldigt noggranna med vad vi inte ska göra med våra patienter. Vi ska inte förmedla att de är svaga och sköra. Det finns de som är sköra, men de är inte så många. De andra behöver hjälp att komma vidare på egen kraft. När vi sjukskriver människor gör vi dem beroende av oss.
– Vi läkare måste träna oss i frustrationstolerans – att ta del av patientens lidande utan att alltid försöka ta bort det. Utveckling sker via smärta. Vi måste tro på patientens förmåga till förändring för att kunna hjälpa.
