Något förenklat kan skillnaderna beskrivas så här:
Offentligt
• Tryckfrihetsförordningens (TF) och Yttrandefrihetsgrundlagens (YGL) regler om yttrandefrihet, meddelarfrihet och förbud mot repressalier och efterforskning gäller i relationen mellan offentligt anställda och deras arbetsgivare, till exempel mellan läkare och företrädare för landstinget.
En offentligt anställd läkare kan därmed i princip yttra sig fritt offentligt och även lämna uppgifter till medierna utan att riskera repressalier från sin arbetsgivare.
• En offentlig arbetsgivare kan heller inte avtala med sina anställda om en större tystnadsplikt än som följer av lagen, främst sekretesslagstiftningen. Till exempel är så kallade lojalitetsklausuler som inskränker dessa rättigheter inte tillåtna.
• Meddelarfriheten innebär till och med en rätt att till medierna, åtminstone muntligt, lämna ut även sekretessbelagda uppgifter, så länge de inte är kvalificerat hemliga enligt 16 kapitlet Sekretesslagen. Till kvalificerat hemliga uppgifter räknas bland annat patientuppgifter.
• Till meddelarfriheten är också kopplat ett efterforskningsförbud i TF och YGL. Arbetsgivaren får inte efterforska vem som lämnat meddelande till medierna. Det är inte tilllåtet för en offentlig arbetsgivare att fråga om sådant eller gå igenom anställdas mejl eller telefonlistor i det syftet.
• Brott mot efterforskningsförbudet är straffbart utom i kommunala och landstingsägda bolag.
• Brott mot repressalieförbudet är straffbart förutsatt att det är fråga om myndighetsutövning, se artikel intill.
• Meddelaren skyddas också av rätten till anonymitet hos medierna, och en motsvarande tystnadsplikt gäller då för journalister och redaktioner om vem som lämnat meddelande.
• Alla och envar kan anmäla överträdelser som begås av offentliga företrädare till JO.
• Offentlighetsprincipen gäller.

Privat
• Reglerna om yttrandefrihet och meddelarfrihet och förbud mot repressalier gäller endast gentemot »det allmänna«. De gäller därför inte i förhållanden mellan privatanställda och deras arbetsgivare, inte ens när det privata företaget utför »det allmännas« uppgifter, som till exempel sjukvård.
• I anställningsförhållandet anses ligga en underförstådd avtalad lojalitetsplikt som innebär att en anställd inte får säga något som är ägnat att skada arbetsgivaren. En privat arbetsgivare kan också avtala om ytterligare tystnadsplikt. Arbetsrätten sätter gränser för vad ett avslöjande i strid med tystnadsplikt kan få för effekter i form av till exempel uppsägning eller omplacering. För regelrätt uppsägning krävs till exempel ett grovt åsidosättande av tystnadsplikten. Men få fall går till domstol. De flesta fall görs upp genom förlikning.
• Lagen om skydd för företagshemligheter gör det dessutom straffbart att avslöja vissa uppgifter hos näringsidkare. Vad som i praktiken anses vara företagshemlighet är oklart och det varierar också beroende på verksamhet. Ett undantag för »whistleblowers« gör det dock möjligt att avslöja brott och liknande hos näringsidkaren.
• Visserligen har även en privatanställd som lämnar meddelande till en redaktion rätt att få göra det anonymt och få källskydd av redaktionen, men förbudet mot efterforskning finns inte hos den privata arbetsgivaren. Det är alltså fritt fram för en privat arbetsgivare att till exempel gå igenom de anställdas telefon och mejl i syfte att ta reda på vem som talat med medierna. Ett aktuellt exempel är en anställd på Maria Beroendecentrum i Stockholm som hotades med uppsägning efter kontakt med en journalist, se Dagens Nyheter 28 september.
• Sekretessreglerna motsvaras i den privata sjukvården av tystnadsplikt enligt Lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område.
• JO övervakar inte det privata området.
• Offentlighetsprincipen gäller inte. Däremot säger Kommunallagen att ett landsting som privatiserar en verksamhet ska tillförsäkra sig en möjlighet att kontrollera verksamheten, och innan ett avtal sluts ska landstinget »beakta intresset« av att allmänheten får insyn i verksamheten.