I många landsting ställs läkare nu inför olika privatiseringstankar. Pensionsfrågan kanske inte är det första de flesta tänker på. Men effekterna av att lämna sin anställning kan bli stora, enligt Christian Roth, pensionsrådgivare på Max Matthiessen.
Härom veckan var han inbjuden att tala om pensionsfrågor för ett hundratal medlemmar inom Stockholms läkarförenings sektion SLSO, och förvirringen var stor.
Många olika faktorer påverkar pensionen, såsom antal intjänandeår, lön och vilket kollektivavtal som gäller.
– Läkare är ofta mindre insatta i sin privatekonomi än högavlönade i allmänhet, säger Christian Roth.
Förändringar i anställningen kan få stora konsekvenser.
– Inte sällan tjänar man in halva sin pensionsrätt de sista tio åren, säger han.
Detta har förstås betydelse för den som i slutet av sin karriär funderar på att övergå i eget företagande. Personen måste själv bestämma hur mycket som kan avsättas till pensionen.
För högavlönade grupper som läkare utgör avtalspensionen i bästa fall en stor del av den slutliga pensionen.
De flesta läkare är idag landstingsanställda, och för dem beräknas avtalspensionen enligt pensionsavtalet KAP-KL. En stor del av avtalspensionen är förmånsbaserad, det vill säga det är lönenivån i slutet av karriären som till stor del styr hur hög avtalspensionen blir. Och eftersom lönen vanligen är högst i slutet av karriären betyder det att arbetsgivaren har högre pensionskostnader för sina anställda under deras sista år före pensioneringen. Ju mindre del av pensionen som intjänats tidigare, desto dyrare blir det för arbetsgivaren, som då ska kompensera för de tidigare årens lägre inbetalade belopp.
– Läkare blir ofta högavlönade förhållandevis sent och kan ofta ha haft ett dåligt pensionsintjänande.
Att ge en läkare som närmar sig pensionsåldern en kraftig löneförhöjning kan därför bli väldigt dyrt för arbetsgivaren. Av samma skäl kan en arbetsgivare vara obenägen att nyanställa en äldre läkare.
För privatanställda tjänstemän heter pensionsavtalet ITP. Det fungerar på liknande sätt. Gemensamt är att man tjänar in mest de sista åren. Generellt ger ITP något bättre villkor än KAP-KL.
För den som lämnar sin landstingsanställning för att gå över i privat anställning sker en samordning av de två systemen. Dessutom är efterlevandepensionen bättre i ITP. Det gör det särskilt dyrt för en privat arbetsgivare att ta över en före detta landstingsanställd.
Av den anledningen erbjuds därför numera inte alla läkare som nyanställs i den privata sektorn det traditionella ITP-avtalet, ITP (2). De kan i stället erbjudas en helt och hållet premiebaserad lösning, där en fast procentsats av lönen avsätts till pension. För många – men inte för alla – innebär det en sämre pension än med den förmånsbaserade varianten, kanske uppåt 10000 kronor mindre i pension i månaden. Det kan därför vara en fördel att stanna i sin landstingsanställning och behålla sitt gamla kollektivavtal.
Ju äldre en läkare är vid byte av arbetsgivare, desto mer angelägen bör han eller hon vara att behålla sin förmånsbaserade pension även i den nya anställningen.
– Får man ITP (2) är det bra och positivt för läkaren, men arbetsgivaren vet att det blir dyrt. Arbetsgivare är idag väldigt angelägna om att ge en premiebestämd lösning, säger Christian Roth.
Han råder alla att ta reda på hur eventuella förändringar skulle slå för just dem.
– Det bästa vore om läkare fick veta om de vinner på att övergå till premiebestämd lösning. Det finns de som är stora förlorare. För dem är det inte lika intressant att lämna sin anställning i landstinget. För andra är det ingen stor fråga.
Till den som funderar på att trappa ner till halvtid vid exempelvis 58 års ålder säger Christian Roth:
– I alla system är det dåligt att trappa ner eftersom det är i slutet man tjänar in stora delar av sin pensionsrätt.
Om man har en förmånsbaserad avtalspension kan det till exempel vara bättre att gå i pension helt och hållet. Från 61 års ålder (från 62 år för ITP) blir premien ändå betalad av arbetsgivaren. Däremot blir den pension man får ut något lägre eftersom den tas ut under längre tid.
Pensionspengarna kan påverkas mer än man tror av att den anställde läkaren blir sin egen i slutet av karriären.
