– Speciellt blodtryckssänkande mediciner som metoprolol och atenolol, lugnande oxazepam, antidepressiva citalopram samt antibiotikumet erytromycin avlägsnas nästan inte alls eller väldigt dåligt. Även det vanliga antiinflammatoriska läkemedlet diklofenak bryts ned i låg utsträckning. Mer kan vi ännu inte berätta, säger Cajsa Wahlberg, projektledare vid Stockholm Vatten.
De 70 läkemedel som Stockholm Vatten analyserat är de två mest sålda från varje ATC-kod i Stockholm samt ytterligare några.
De svenska reningsverken är inte gjorda för att ta bort rester från läkemedel. Och läkemedlen är inte designade för att kunna brytas ned av reningsverken.
Bättre rening måste till, anser de flesta av miljöforskarna, men frågan är till vilken kostnad och vem som ska betala. Och ska krav ställas på läkemedelsindustrin att göra biologiskt nedbrytbara läkemedel? Allt medan läkemedelsanvändningen ökar.
Naturvårdsverket har i uppdrag av den förra regeringen att bedöma de kommunala avloppsreningsverkens förmåga att ta hand om läkemedelsrester och »andra skadliga ämnen« som anses vara särskilt allvarliga från miljösynpunkt samt redovisa hur läckaget kan minskas.
Uppdraget har förlängts något, och rapport ska lämnas till årsskiftet. Den 21 november anordnade verket en hearing i frågan, där media dock inte fick närvara.
– Vi hade den i stället för remissrunda som vi inte hinner med, förmodligen genomför Miljödepartementet den senare, säger Linda Gårdstam på Naturvårdsverket, ansvarig för hearingen och fortsätter:
– Åsikterna var ganska spretiga, men diskussionen var bra. Det fanns två huvudlinjer. De som förespråkade försiktighetsprincipen – att vi sätter in bästa möjliga rening redan nu. Och de som sade: låt oss arbeta uppströms, hitta de värsta miljöbovarna och destruera dem mer effektivt, exempelvis genom att samla upp urin från patienter som tar särskilt potenta läkemedel.
Miljöforskare Nicklas Paxeus, från Gryaab i Göteborg, som deltar i Stockholm Vattens analys av avloppsvattnet, var med på hearingen:
– Min åsikt är att det ena utesluter inte det andra. Men att bara arbeta uppströms med till exempel urinsamling löser inte problemet. Vatten är vårt viktigaste livsmedel som vi inte kan se kortsiktigt på. Att uppgradera reningsverken, i bästa fall, inom tio år ser jag som en nödvändig investering för framtiden, medan vissa intressenter bara ser det som en utgift. Nu när vi även ser läkemedelsrester i dricksvatten så är det dags att göra något åt det. Annars tappar vi i trovärdighet. Vi kan inte sitta och vänta tills någon forskare hittat någon specifik effekt av något läkemedel. Vi ska vara försiktiga och inte lämna över våra misstag till våra barn.
För det är just osäkerheten om vilka ämnen som ställer till vilken skada, och var, som är knäckfrågan. I vattenrika Sverige kan man inte se några dramatiska förändringar där det renade vattnet slutligen släpps ut och späds ut med det befintliga vattnet.
– Vi är ganska långt ifrån en giftfri miljö. I utgående vatten från reningsverk ser vi effekter på olika vattenlevande organismer, oavsett rening. De ganska höga halterna av läkemedel är inte osannolikt en bidragande orsak. Min magkänsla är att läkemedel inte är en stor risk i Sverige, men vi har för skrala test, så det får framtiden utvisa. Det kan säkert finnas en eller ett par »värstingar« i miljön som inte upptäcks med nuvarande standardtest, säger miljöforskare Magnus Breitholtz på institutionen för tillämpad miljövetenskap vid Stockholms universitet, som anlitats av Stockholm Vatten.
Enligt Linda Gårdstam, Naturvårdsverket räknar man med att de nya reningsmetoderna kräver cirka dubbelt så mycket energi som de nuvarande och skulle kunna resultera i en dubblerad VA-kostnad.
– Vi kommer inte att föreslå någon direkt åtgärd som jag ser det nu. Fler studier behövs, säger Linda Gårdstam.
Stockholm Vatten har använt ett litet experimentellt reningsverk vid Henriksdals reningsverk där man tagit det renade avloppsvattnet och renat det en gång till med sex olika nya metoder.
De preliminära resultaten visar att en del av de extra reningsprocesserna har effekt på en del av läkemedlen, uppger Cajsa Wahlberg på Stockholm Vatten.
– Våra resultat hittills visar att de olika reningsstegen är olika bra, säger Leif Norrgren, professor i ekotoxikologi, vid Sveriges Lantbruksuniversitet i Uppsala, som anlitats av Stockholm Vatten.
– Vi har haft akvarier med icke könsmogen regnbågslax och sebrafisk som utsatts för de renade avloppsvattnen under några veckor och sett att fiskarna bildar specifika proteiner som ett resultat av att de utsatts för östrogenliknande ämnen som finns i vissa vatten. De har alltså bildat proteiner som normalt sett inte ska finnas där men som triggas igång av östrogener. Detta kan gå på några dagar, beroende på koncentrationen av östrogenliknande ämnen i vattnet. En stor farhåga med avloppsvattnet är just östrogener. Generellt sett är det så, att om fiskarna under hela tiden när könsorganen utvecklas, utsätts för östrogen i vattnet så blir alla honor.
