Laboratorieläkaren Göran Schedvin kritiserade i två debattartiklar i Nya Wermlands-Tidningen hösten 2005 förhållanden runt en planerad konkurrensutsättning av Laboratoriemedicin i Värmland. Han hade tidigare arbetat där, bodde kvar i Karlstad men arbetade hösten 2005 i motsvarande verksamhet i Örebro.
Han ansåg att Laboratoriemedicin i Värmland gjorde av med för mycket pengar och välkomnade landstingets beslut 2002 att planera för en konkurrensutsättning. Han hade också tankar på att själv lägga ett bud. I augusti 2005 fick han uppgifter som han menar klart tydde på att en framtida upphandling var uppgjord på förhand. I september skrev han de två debattartiklarna.
Han berättar att han informerade sina chefer i Örebro och blev ombedd att inte nämna Örebro läns landsting eftersom Värmland är Örebrolandstingets närmaste samarbetspartner. Han skrev under med »före detta medarbetare i Laboratoriemedicin Värmland«.
– Jag tog alla möjliga hänsyn till Örebro. Jag ville inte göra mig osams med någon i Örebro.
Då Schedvin inte tyckte att han fick någon förklaring från landstinget i Värmland skrev han brev till landstingsdirektören i Värmland med direkta frågor om hanteringens laglighet. Då reagerade cheferna i Örebro. De ville tysta honom. Samarbetet mellan landstingen kunde påverkas.

JO skriver i sitt beslut 8 november: »Jag utgår därför från att Mats G Karlsson (områdeschef, red anm), på uppdrag av Tore Öberg (landstingsdirektör, red anm), kontaktade Göran Schedvin i anledning av den kritik som han hade framfört mot Landstinget i Värmland, samt att Mats G Karlsson vid detta samtal bland annat uttalade att han undersökt möjligheterna att ´få tyst på´ Göran Schedvin, men att Mats G Karlsson också konstaterade att detta inte var möjligt.«

Enligt landstinget betonade Mats G Karlsson under samtalet Schedvins rätt att uttrycka sig. Det stämmer inte, enligt Schedvin.
Samtalet var en chock. Han blev förvirrad och upprörd, men också mer motiverad att agera.
– Förutsättningen för att vara kvar var att jag var tyst. Jag bestämde mig för att sluta och tänkte: Jag har inte någon framtid här, det går inte att jobba för en ledning som man inte har förtroende för.
De närmaste månaderna skrev han ytterligare debattartiklar och anmälde även saken till Riksåklagarens riksenhet mot korruption.
Schedvin väntade till i slutet av april 2006 med att säga upp sig, då han fick en tjänst i Helsingborg. När skälet till uppsägningen blev känt för kollegerna skrev de på protestlistor. Och en biomedicinsk analytiker i Värmland, Lena Rudner, anmälde saken till JO.
– Allt Göran Schedvin skrivit är sant. Det har varit väldigt mycket konstiga turer. Från Örebro borde man ha tagit hans artiklar positivt. Det enda jag kunde göra var att JO-anmäla, säger hon.
JO skriver i sitt beslut att JO inte har »underlag« för att påstå att landstingets »avsikt« var att inskränka Göran Schedvins yttrande- och meddelarfrihet och att det inte förekommit repressalier »såvitt framkommit«. Däremot kan JO förstå att Göran Schedvin uppfattat kontakten som ett försök att tysta honom. JO påpekar att ett samtal mellan en offentlig arbetsgivare och en anställd inte får föras så att »den anställde bibringas uppfattningen att han eller hon inte fritt får ge uttryck för sina åsikter«. »Ärendet avslutas med den kritik som ligger i det ovan anförda«, skriver JO.
Göran Schedvin tycker inte det är mycket till kritik.
– Det kommer inte att få några konsekvenser. För mig är JO löjlig. Det har tagit JO ett och ett halvt års tid och JO har läst några tidningsartiklar och tagit kontakt med landstingsstyrelsen i Örebro och fått ett utlåtande från dem. När jag fick del av det skickade jag ett mejl till JO och skrev att det inte stämde och varför jag inte tyckte det. JO har inte aktivt tagit kontakt med mig vid ett enda tillfälle. Det verkar inte som de bryr sig, utan som om JO är till för att skydda makthavare. Både Mats G Karlsson och Tore Öberg kommer att må gott och fortsätta sina karriärer. Och mina arbetskamrater i Örebro kommer inte att känna att det är tryggt att tycka vad man vill.
– De fick inte tyst på mig. Men i det långa loppet har de kanske lyckats.

Mats G Karlsson kommenterar JO-kritiken och huruvida den får konsekvenser:
– Jag upplever inte att vi har blivit kritiserade i egentlig mening utan att JO för en diskussion om svårigheterna att föra samtal i de här frågorna. Jag uppfattar ändå att vi har möjlighet att diskutera det lämpliga, om en liknande situation skulle uppkomma. Men man ska nog inte föra samtalet på tu man hand. Men jag uppfattar inte att vi fått kritik för att samtalet som sådant ägt rum, säger han.


Yttrandefrihetspris till Göran Schedvin

Göran Schedvin belönades med 2006 års värmländska yttrandefrihetspris, Maggan-priset, av Värmlands journalister och Ordfront Karlstad för sina debattartiklar – som ledde till att Landstinget i Värmland under våren 2006 skrinlade planerna på att privatisera laboratorieverksamheten – och för att han modigt stod upp för sin rätt att delta i samhällsdebatten.


Läs mer

Artiklar om yttrandefrihet i Läkartidningen nr 44/2007
Stora skillnader mellan privat och offentligt

Ingen yttrandefrihet väntas i privat sjukvård

»Om du kritiserar ledningen är du körd«

Landstingschefer ska kunna straffas för repressalier


Göran Schedvin tycker inte att det är mycket till kritik som JO framför. »Mina arbetskamrater i Örebro kommer inte att känna att det är tryggt att tycka vad man vill«, säger han till Läkartidningen.