– Men de restämnen som hittats i vatten och sediment är en klar varningssignal, säger kemisten och läkemedelsexperten Andreas Woldegiorgis på IVL Svenska Miljöinstitutet.
Han har, tillsammans med andra forskare, gjort en analys av 128 prov som samlats in runt om i Sverige från sjöar, vattendrag och havsmiljö i närheten av reningsverk. Uppdraget kom från Naturvårdsverket.
De läkemedel man screenade för var: analgetika (fentanyl, dextropropoxifen), anestetika (propofol), dopaminagonister (bromokriptin), neuroleptika (tioridazin), dibensoxazepiner (klozapin), bensodiazepiner (flunitrazepam, diazepam och oxazepam), övriga neuroleptika (risperidon), sömnmedel och lugnande (zolpidem och zopiklon) och selektiva serotoninåterupptagshämmare (sertralin, fluoxetin, citalopram och paroxetin).
Under 2006 var den svenska användningen av denna grupp läkemedel 825 miljoner dygnsdoser.
I vattenproven fanns mätbara halter av propofol, risperidon, zolpidem, fluoxetin, oxazepam, citalopram, och paroxetin samt metaboliter av flunitrazepam, diazepam och zopiklon.
I slam och/eller sediment kunde forskarna detektera dextropopoxifen, propofol, klozapin, zolpidem, sertralin, oxazepam, citalopram, flunitrazepam och en metabolit av fentanyl.
Oxazepam var det ämne som var mest frekvent förekommande i vattenproven och även det läkemedel som det fanns högst halter av i avloppsvattenprov. Det återfanns även i ytvattenprov i Saltsjön.
De höga halterna av just oxazepam tros bero på att även andra bensodiazepiner kan omvandlas i kroppen och utsöndras som oxazepam.
Citalopram hittades lika ofta men i lägre halter och även i samtliga slamprov.
– Vi har föreslagit Naturvårdsverket att vi ska titta lite närmare på oxazepam och citalopram och se hur långt nedströms från utsläppsstället som vi fortfarande kan hitta dem, säger Andreas Woldegiorgis.
