Vad händer när läkaren tappar kontrollen och blir irriterad på patienten? Eller när läkaren följer slaviskt vad patienten vill och sjukskriver honom? Läkares känslor kan vara en belastning, men också en fördel och få till exempel patienten att förstå att man inte är en »robot« utan bryr sig, menade Juanita Forssell, psykoterapeut, Länssjukhuset i Halmstad.
– En läkare kan ta ett mentalt magstöd i sina känslor, men om känslorna står i vägen för att göra en god behandling är det givetvis en belastning.
Samtidigt menade många att »autopiloten« måste kopplas på ibland, trots svåra patientsituationer, så att läkaren orkar med.
Psykiatern Henry Jablonski ansåg däremot att det finns en snällhetskultur inom sjukvården som får läkaren att alltför ofta följa svåra patienters vilja, något som tar oproportionerligt med tid och ökar vårdens kostnader.
– Förmågan att ta hand om vanliga patienter påverkas.
Hur varje läkare ska reagera är individuellt, menade han. Ibland kan det vara helt rätt att säga ifrån till patienten, andra gånger inte.
– Var och en måste hitta sin ingång till situationen. Det handlar om att lära känna sig själv och hitta ett eget sätt att relatera, sa Jablonski.
Paneldeltagarna hade erfarenhet av Balint-grupper, läkarkonsultationsgrupper, där läkare kan diskutera och bearbeta möten i vården. Misslyckanden, känslan av otillräcklighet, skuld och vardagssituationer är vanliga ämnen som tas upp. Metoden har varit en stor hjälp för deltagare, enligt panelen.
Tove Eneljung (bilden), vill se Balintgrupper på den egna arbetsplatsen. Ingen bra idé, ansåg panelen. Att diskutera känslor måste bygga på frivillighet bland de som deltar.
