Symposiet syftade till att belysa det vetenskapliga underlaget för lågkolhydratkost av typen Atkins respektive kost med mer kolhydrater och lite fett vid behandling av diabetes typ 2. Trots att symposiet låg som sista punkt på torsdagen var salen knökfull av hundratals som ville lyssna till experterna.

Mette Axelsen, klinisk näringsfysiolog från avdelningen för klinisk näringslära vid Göteborgs universitet, menade att mycket talar för att dagens kostråd är »en viktig grundbult« för att behandla diabetiker. Hon utgick från råden från amerikanska Diabetes and Nutrition Study Group, som enligt henne har de högsta evidensgraderna. Både när det gäller mängden fett, andel mättat/omättat fett samt mängden kolhydrater och typen av kolhydrater.
– Mängden kolhydrater bör ligga på 45–60 energiprocent, och för detta är det grad A i evidens. Däremot finns det otillräckligt underlag för lågkolhydratkost. Personer med diabetes bör även uppmuntras att äta naturligt fiberrika livsmedel. För högt kostfiberintag finns det grad A i evidens. Även när det gäller lågt glykemiskt index finns det hög evidens, grad A, sa Axelsen.
Hon tyckte att man i debatten undvikit att tala om typen av kolhydrater.
– Snabba eller långsamma har stor betydelse. Lågt glykemiskt index sänker insulinnivåer. De som för fram lågkolhydratkosten talar inte alls om kvaliteten på kolhydraterna, sa Axelsen.
Men Ralf Sundberg, docent, Slottsstadens läkarhus i Malmö, som representerar ett nätverk för lågkolhydratkost, är på motsatta linjen. Han inledde med att kalla sig »självmordsbombare« och sa sedan att det finns ett stort antal studier, varav två randomiserade, som påvisar att lägre andel kolhydrater i kosten är lämpligt. Ralf Sundberg återkom flera gånger till det som blev debattens knäckfråga: de höga insulinnivåerna hos diabetiker förhindrar en lipolys som i sig ger skadliga effekter.

– Det finns bara ett sätt att komma åt detta – med mindre kolhydrater i kosten.
Han försökte plocka sönder de studier som gjorts av högkolhydratkost, bland annat studien av European Association for the Study of Diabetes från 2004.
– När jag gick igenom referenserna visade det sig att riktlinjerna inte är evidensbaserade. Studien handlar inte alls om insulin, och man uteslöt dem som hade försämrad glykemisk kontroll. Dessutom fick man in massivt med pengar från tobaks- och läkemedelsindustrin.

Bengt Vessby, professor i klinisk näringsforskning vid Uppsala universitet, hävdade att de vanliga kostrekommendationerna gäller även för diabetiker. Hans poäng var att inga långtidsstudier finns av lågkolhydratkost till diabetiker, däremot korttidsstudier som lett till viktnedgång av enda skälet att de varit så energifattiga. Ett annat problem med lågkolhydratförespråkarna, enligt honom, är att ingen talar om kvaliteten på kolhydraterna utan bara om mängden.

Frågorna haglade från publiken. Varför talar ingen om vad som händer i kärlen vid högfettkost? Spelar det någon roll vad man äter egentligen om man håller sig till rätt energiintag? Många frågor berörde även insulinnivåerna, som framställdes som boven i dramat av lågkolhydrativraren.
– Ralf, du har missförstått detta med insulinhalter och insulinresistens. De förhöjda insulinnivåerna vid fetma ger i sig ingen skadlig effekt, det råder ju okänslighet för insulinets effekter. Problem som uppkommer bara om man ger för mycket insulin vid behandlingen av diabetes, sa diabetologen Björn Eliasson i slutminuterna.
På vägen ut ur salen uttryckte en person det som många troligen kände:
– De lät ju övertygande allihopa.