– Vi har nu fått in 50 av 56 av de nya målbeskrivningarna, berättade Anna Sundberg, jurist och samordnare för den nya specialiseringstjänstgöringen och arbetet med målbeskrivningar och föreskrifter på Socialstyrelsen, på symposiet Kvalitetssäkring av ST under rikssämman.
I slutet av januari går hela förslaget till föreskrifter ut på remiss och i slutet av maj 2008 beräknas de vara klara. Då har det gått två år sedan de började gälla.
– Men vi har hela tiden uppmanat till att snegla på det nya som kommer och vi hoppas att det är det man har gjort, sa Anna Sundberg. Vi har ju också övergångsregler som gäller ända fram till 2013.
På symposiet berättade Magnus Domellöf, vetenskaplig sekreterare i Svenska Barnläkarföreningen, om föreningens egen modell för kunskapskontroll i ST.
Magnus Domellöf hade själv helst sett en obligatorisk, nationell examination. Men det blev ingen.
– Så hur göra det bästa av situationen? frågade han.
Svaret blev en modell med bland annat en checklista för varje medicinskt delmål. För varje delmål ska ST-läkaren ha en klinisk handledare, som inte är ST-handledaren, och en introduktion, en halvtidsavstämning och en slutträff med kunskapskontroll, utvärdering och underskrift av den kliniske handledaren. I en matris kan man efter hand, för varje sjukdomstillstånd, fylla i var ST-läkaren befinner sig vad gäller teoretisk kunskap respektive klinisk erfarenhet. Den kliniska erfarenheten delas in i observerat, handlagt med handledare, självständigt handlagt och rutinerat handlagt.
Modellen har under hösten testats i Umeå och Göteborg.
ST-läkarna var mycket positiva, sa Magnus Domellöf. Handledarna var också mycket positiva, även om de initialt var rädda för mycket jobb.
Schemaläggarna var dock inte lika positiva, eftersom det var svårt att kombinera med att folk blir sjuka och jourer behöver fyllas.
En åhörare undrade hur Socialstyrelsen såg på detaljeringsgraden i modellen. Ska den inte vara så från början i föreskrifterna?
– I samband med att vi fick uppdraget framfördes kritik mot detaljeringsgraden i nuvarande målbeskrivningar, sa Anna Sundberg. Nu strävar vi efter att föreskrifterna ska bli övergripande och hållbara i tid.
Magnus Domellöf höll med om att Socialstyrelsens föreskrifter inte ska vara så detaljerade, utan att det är bättre att föreningarna gör detta.
– Så att det kan ändras lättare när det behövs.