Regeringen föreslår tvång i öppenvård

Miltonutredningens förslag att införa möjligheter till tvångsvård av patienter som skrivs ut från tvångsvård inom den slutna psykiatrin har nu resulterat i ett lagförslag.
Den nya vårdformen, öppen psykiatrisk tvångsvård eller öppen rättspsykiatrisk vård, föreslås börja gälla redan från 1 september 2008.
Förslaget innebär bland annat att patienter som tvångsvårdats i sluten psykiatrisk vård eller sluten rättspsykiatrisk vård ska kunna skrivas ut på villkor att de följer en särskilt beslutad vårdplan. Det kan handla om att ta medicin, genomgå viss terapi, inte bryta mot besöksförbud och göra regelbundna besök på vårdcentral. Om patienten inte uppfyller villkoren ska patienten åter kunna tas in i den slutna vården.
Socialminister Göran Hägglund (kd) säger till Sveriges Radios Ekot att han inser att förslaget kommer att vara kontroversiellt, men att det också innebär att personer som i dag är ”inlåsta längre än vad nöden kräver får komma ut i frihet om än med vissa restriktioner”.

Beslut om öppen psykiatrisk tvångsvård eller öppen rättspsykiatrisk vård ska tas av förvaltningsdomstol efter ansökan av chefsöverläkare.
Vården ska anpassas individuellt, och ansökan och vårdplan ska bygga på samarbete mellan vård och socialtjänst, alltså mellan landsting och kommun.
Kommunerna har redan under 2007 fått 150 miljoner kronor för att förbereda för den nya vårdformen. Förslaget innebär också att möjlighet till längre permission försvinner. Permission ska få ges endast för ett visst tillfälle eller vissa återkommande tillfällen, enligt Socialdepartementet.
Lagförslaget ska först godkännas av Lagrådet innan det kan läggas fram för riksdagen.

Johan Cullberg, professor i psykiatri, kritiserar förslaget:
– Ett populistiskt förslag. Regeringen vill visa sina muskler.
Det finns inte evidens för att åtgärden är effektiv, den leder inte till färre vårddagar i slutenvården, inte heller till mindre våld eller kriminalitet, menar Johan Cullberg och hänvisar till en Cochrane-rapport (Kisely S, et al. Compulsory community and involuntary outpatient treatment for patients with severe mental disorders. Cochrane Database Syst Rev. 2005;(3):CD004408.)
– Det blir en bekvämlighetslagstiftning. Det kommer att bli lite för lätt att ta till den i stället för att utveckla patientens förtroende för vården. Många av patienterna skulle man nog kunna upprätta en terapeutisk allians med. Kan man ge en spruta sänks ambitionen, säger Cullberg.
Resurserna borde istället läggas på att utveckla och förbättra psykosvården. Man borde analysera varför patienten inte kommer tillbaka till vården frivilligt. Enligt Cullberg är miljön i slutenvården skrämmande och kaotisk och uppföljningen brister. Det behövs till exempel också krishem där patienter tillfälligt kan lägga in sig, menar han.
– Man kan få väldigt mycket bättre och förtroendefullare kontakt med patienten om man från början har en lättillgänglig vård med till exempel tillgång till psykoterapeutiska metoder och lågdosbehandling, säger Johan Cullberg.

Eva Lindström, docent och överläkare vid rättspsykiatriska kliniken i Malmö, är positiv till förslaget.
– Jag har jobbat i många år med personer med psykossjukdom och sett vad som händer när man slutar med behandling.
Det är bara en liten andel av dem med psykossjukdom som kommer att omfattas av lagen, tror hon, nämligen de som inte kan ta ansvar för sin behandling eller som på eget bevåg slutar medicinera, till exempel på grund av bristande sjukdomsinsikt. De återinsjuknar och för varje gång tar det längre tid att komma tillbaka.
Hon håller med om att det är viktigt att bygga en terapeutisk allians med patienten.
– Men det gör vi ju. Det är A och O. Men det är inte alltid det räcker. Det fungerar för de flesta men inte för alla. En del kommer inte att få sjukdomsinsikt hur mycket vi än gör, det ligger i sjukdomen, säger Eva Lindström.