Att ha ett eget spetsområde att vara bäst inom och att ha möjlighet att kunna göra nya upptäckter som kan hjälpa många patienter i framtiden är en del av charmen med forskningen, tycker Amanda Jabin Gustafsson, som forskar inom diabetes typ 2.
– Jag studerar de molekylära mekanismerna bakom de kalciumsignaler som leder till insulinfrisättning och hur kalciumhalten kan påverkas och stiga. Det är inte helt klarlagt hur signalkedjan till insulinfrisättningen ser ut.
Intresset för forskning väcktes redan på gymnasiet inom ramen för Unga forskare. Sedan gick hon Karolinska Institutets sommarforskarskola för gymnasieelever och hamnade på Rolf Lufts diabetesforskningscentrum där hon träffade sin nuvarande handledare, docent Md Shahidul Islam, och fick ett »eget litet miniprojekt«.
– Jätteroligt att få insikt i forskarvärlden.
Efter att ha auskulterat hos en öron-, näs- och halsläkare i Costa Rica en termin kom hon in på läkarutbildningen i Uppsala. Under termin tre gjorde hon sitt projektarbete, studier av hormonet GLP-1, hos Md Shahidul Islam på Forskningscentrum på Södersjukhuset. Hon fortsatte forska där somrar och helger. Efter termin sex registrerade hon sig som doktorand och blev antagen till forskarutbildning med finansiering från KI för fyra års doktorandstudier.
– Mycket av en forskares vardag handlar om att söka medel, så det är skönt att ha en grund att stå på.
Förra våren blev hon färdig läkare och sökte forskar-AT, på Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge, eftersom Södersjukhuset inte har några sådana tjänster.
– Det var många som sökte.
Nu har hon gjort medicinplaceringen och har sitt första halvårsuppehåll för att forska fram till i sommar. Sedan blir det kirurgi och så forskning igen i december. Det är förmånligt att få fokusera på en sak i taget och hon hoppas att hela karriären kan få genomsyras av forskning.
Att inte fler yngre läkare forskar tror hon beror på dels att det krävs eget initiativ, dels att det saknas ekonomiskt incitament. Från hennes årskull gör bara två av 75 forskar-AT.
– Det finns inte tid avsatt under vare sig utbildningen eller AT om man inte själv gör ett aktivt val. Som student jobbar många också extra för att försörja sig. Det är svårt att motivera folk att göra något oavlönat.
Hon har 23 000 kronor i månaden.
– Skulle jag vara ute efter pengar skulle jag göra AT i Sollefteå och gå mycket jourer, men då skulle jag få välja bort mitt forskningsprojekt.
– Vissa som väljer att inte forska säger att de i stället vill bli bra kliniker, men jag tror inte man behöver välja.
Forskarutbildning är ett fint komplement till läkarutbildningen, tycker hon. Det ger en bredare plattform och övning i statistik, i att kritiskt granska forskningsresultat och i att presentera forskning muntligt och skriftligt.
– Som läkare har man också ett ansvar för att utvecklingen går framåt och om fler fick forskarutbildning skulle också mindre sjukhus på sikt kunna bli mer forskningsinriktade och patientomhändertagandet säkrare och bättre.
Hon är inte säker på att alla AT-block på ett universitetssjukhus borde vara forskar-AT. Tjänsterna skulle hellre spridas ut över fler sjukhus.
– Forskning ska aldrig vara något påtvingat. Man måste drivas av sin nyfikenhet eftersom forskningen är så tidskrävande, säger Amanda Jabin Gustafsson.
Läs övriga artiklar om Forskning och AT i detta nummer
»Oroväckande att inte forskar-AT finns kvar på Södersjukhuset«
Förbundet välkomnar Stendahls förslag
