Det är kutym i sällskapet att ordförande lämnar över klubban till sin vice, efter två år. Så vid årsskiftet tog Peter Aspelin över ordförandeskapet efter Anna Engström-Laurent.
– Ett hedersuppdrag, väldigt kul och viktigt, säger Peter Aspelin, till vardags professor i radiologi, om sin nya roll.
– Som forskningsintresserad läkare är det det finaste uppdrag som kan erbjudas i Sverige, tillägger han.
Han har haft en rad andra tunga uppdrag inom forskning och utbildning tidigare, se ruta.
– Jag har alltid gillat helhets-, strategi- och utvecklingsfrågor, att få insikt och kunna påverka.
Karriärist?
– Ja, i alla fall betraktar nog omvärlden mig så. Men ingen av tjänsterna har jag sökt. Men jag har inte heller tackat nej.

Peter Aspelin föddes i Uppsala. När han var fyra flyttade familjen till Skåne och redan efter en månad lär han ha bytt dialekt till malmöitiskan, som numera är något avslipad.
Han är ensam i släkten om att vara läkare. Föräldrarna var lärare, många andra var präster. Själv tänkte han bli jurist. En slump gjorde att det blev läkarbanan. I tredje ring – av fyra – sa någon till honom att han minsann inte skulle kunna komma in på läkarutbildningen med sina betyg. Det avgjorde saken.
– Då bestämde jag mig för att läsa så att jag skulle klara av det. Jag är en extrem tävlingsmänniska.
Som sällskapets ordförande ser han en rad utmaningar. En är att attrahera fler till tisdagssammankomsterna.

Boingggg! Klockan är halv sex tisdagen den 29 januari och den stora gonggongen ljuder en trappa upp i sällskapets jugendhus på Klara Östra Kyrkogata 10 i Stockholm. Huset andas förgången tid. Det knarrar i parketten, ljuset är lite dämpat och väggarna pryds av oljemålningar och porträtt. I trappan passerar man pediatrikern Adolf Lichtenstein (1884–1950) i vit rock och med en tjock cigarr i handen.
Borde man inte flytta porträttet eller måla över cigarren? undrade debattörer i LT förra året när huset fyllde hundra [1]. Nej, cigarren ska vara kvar, säger Peter Aspelin.
– Absolut. Det har inte varit aktuellt att flytta på honom. Det vore nästan historierevisionistiskt. Vi är stolta över vår historia.
I sammanträdesrummet tronar Jöns Jacob Berzelius, en av 1800-talets främste vetenskapsmän och en av initiativtagarna till sällskapet.
För 200 år sedan, den 25 oktober 1808, hölls första tisdagssammankomsten, på den tiden ett slags läsecirkel där man diskuterade vetenskapliga rön från utlandet.
Egentligen rådde då ett förbud mot litteraturimport, kung Gustav IV Adolf var rädd för influenser från franska revolutionen. Efter fem års påtryckningar kom till sist hovkanslerns tillstånd att hålla läsecirkel och bilda sällskap. Kanske bidrog det faktum att hovkanslern drabbats av en akut urinvägsåkomma och fått behandling av en annan av sällskapets grundare, överkirurgen livmedikus Carl Fredrik von Schulzenheim.

Ett 50-tal personer har nu bänkat sig till 2008 års andra tisdagssammankomst. Peter Aspelin hälsar välkommen innan moderatorn och professorn Martin Ingvar inleder. Kvällens ämne, integrativ medicin, hur alternativa metoder kan införlivas i skolmedicinen, kan sägas ligga i tiden. Många tycker säkert att tisdagarnas ämnen och talare borde kunna attrahera större skaror, men föreläsningssalen är inte ens halvfull. Särskilt svårt verkar det vara att få dit de yngre läkarna.
För att nå ut till fler av sällskapets 17 000 medlemmar sänds därför tisdagssammankomsterna numera på webben. Huset har också fått trådlöst Internet och snart ska den något dunkla föreläsningssalen renoveras och få nya bekvämare stolar.
Nu blir det Peter Aspelins sak att ta sällskapet vidare in i dess tredje århundrade. Han vill rekrytera fler och yngre medlemmar, dels genom att föra ut vad sällskapet står för, dels genom att ta reda på vad medlemmarna vill ha ut av sitt medlemskap.
Han vill stärka sällskapets ställning i debatten, göra det tydligt för myndigheter att det är sällskapets medlemmar och experter som tar fram till exempel vårdprogram, riktlinjer och SBU-rapporter.
– Den kopplingen gör man inte alltid. Man tror de sitter där som individer.
Byggstenarna i sällskapet är de 64 sektionerna. Deras verksamhet är vertikal, specialitetsinriktad. Men sällskapet kan också bidra med ett helhetsperspektiv på sjukvården, tycker han, till exempel som riksstämman försökt göra de senaste åren, med horisontella och sjukdomsövergripande teman, till exempel rörelseorganens sjukdomar.

Besökstalen på riksstämman har dalat. För åtta år sedan talade man om 20 000 besökare [2]. Förra året var man nere i 13364 besökare. Men andelen läkare är större nu, omkring hälften, och stämman har aldrig haft ett så stort utbud av symposier som nu, påpekar Peter Aspelin.
– Vi vill ha fler besökare, men man måste se skillnaden mellan kvalitet och kvantitet. Att samla sex sju tusen läkare och få ett bra kunskapsutbyte är kanske realistiskt och bättre än att få fler besökare. Utvecklingen går mot ökad specialisering. Konkurrensen har ökat, sektionerna anordnar egna »veckor«, arbetsgivarnas inställning till ledighet har ändrats.
– Vi ska göra mer attraktiva program och hoppas att folk har tid att se till utvecklingen även horisontellt. Det är en utmaning, men sällskapets vara eller inte vara står inte och faller med riksstämman.
Och om man lägger samman alla sektionsmöten med stämman har sällskapet aldrig varit så aktivt som nu, tror han.
Kommer Läkaresällskapets roll att förändras?
– Den måste ständigt omprövas. Den närmaste tiden kommer vi att jobba mycket med att definiera kunskapsbaserad vård, kvalitetsregister, kvalitetsindikatorer för god vård, hur man köper och beställer vård.
Att professionen tar fram kvalitetsindikatorer ser han som »oerhört viktigt« för att bibehålla god vård. I kvalitetsregistren är det också problem med skillnader i indata. Individvariationen är stor.
Hur ser du på att det är så svårt att beskriva sjukvårdens komplexitet, att hitta ersättningssystem som kan spegla den komplexiteten och på att kvalitet på många områden endast kan mätas fläckvis?
– Mycket beklagansvärt. Att mäta »outcome« är en av sjukvårdens absolut svåraste utmaningar. Det gäller att hitta så tidiga och bra indikatorer som möjligt. »Final outcome« kan dröja länge. Det är kanske sjukvårdens största utmaning att hävda kvaliteten framför produktiviteten.
– Det stora bekymmer vi har i dag är att vi tjänar på sjukdom. Systemen är inflationsdrivande. När man köper och säljer sjukvård måste man ha tagit fram de indikatorer som är viktiga. I det gamla Egypten fick läkarna pengar för att hålla folk friska och avdrag om de blev sjuka.
Utvecklingen går mot en ökad konkurrensutsättning utan att man egentligen kan definiera »varan«. Hur ser du på det? Måste man egentligen vänta eller kan man utveckla kvalitetsmetoderna parallellt?
– Det kan gå för fort. Det är viktigt att det sker under kontrollerade former så att det går att följa upp.
– Man försöker hittills bara konkurrensutsätta den lätta delen av sjukvården som lättare går att beskriva. Men även en primärvårdskohort kan skilja sig väldigt mycket. Någon måste utvärdera till exempel Vårdval Halland innan alla inför likadana system. Det har införts väldigt mycket i sjukvården som aldrig utvärderats, för man byter hela tiden.

Både Läkarförbundet och Läkaresällskapet vill ha fler medlemmar. I dag har de en del parallell verksamhet, till exempel har båda kommittéer eller råd för etik, läkemedel och forskning och utbildning. Ofta är de av samma åsikt, men inte alltid. I fråga om den nya specialitetsindelningen var de inte eniga. Från förbundshåll finns önskemål om att slå samman de två till en organisation för att göra läkarkåren starkare. I de andra nordiska länderna finns inte denna uppdelning mellan vetenskaplig sammanslutning och yrkesförbund. Men att gå ihop vore ingen bra idé, tycker Peter Aspelin.
– Vi har mycket gemensamt och förbundets verksamhet är oerhört viktig. Sällskapets fördel är att vi är en icke-facklig organisation. Vi kan driva frågor för att de är viktiga för patienterna och sjukvården. Man kan inte misstänka oss för att driva lönefrågor och arbetstidsfrågor. När vi till exempel tar fram kvalitetsparametrar tänker inte vi på hur de kan påverka arbetstid eller löneutveckling. Om man har ett fackligt ansvar måste man ha i åtanke hur det påverkar till exempel antalet läkartjänster.
– Det finns behov av en opolitisk aktör. Vi är en experttillgång för landstingen och de vill ju inte gå till sin motpart. Landstingen och SKL är ibland i konflikt med Läkarförbundet. Den konflikten finns aldrig här. Vår legitimitet står och faller med att vi inte har det fackliga perspektivet. Att vi sedan som individer är medlemmar i båda, det är självklart.

Som professor i radiologi har Peter Aspelin varit med i arbetet med målbeskrivningarna för den nya specialiteten bild- och funktionsmedicin, där även neuroradiologi, nukleärmedicin och klinisk fysiologi ska ingå. Framtidens avbildning kräver en kunskap i både morfologi och funktion, samtidigt som även radiologin blir mer subspecialiserad, till exempel med en uppdelning efter organrelaterade sjukdomar. Nästa genombrott kommer inom molekylär avbildning, tror han, och bilden kommer att användas även i behandling, till exempel mikroinvasiv kirurgi, [3]. Avbildning kommer också att kunna användas inom psykiatrin.
– Man kommer inte att se vad vi tänker på, men vilken del av hjärnan vi tänker med, och det säger en del om vad vi tänker på, säger Peter Aspelin.

Det många tänker på efter tisdagssammankomsterna är middag. För dem som vill kan den intas ytterligare en trappa upp. Peter Aspelin sägs förresten vara en »fantastisk middagstalare«.
– Jag tycker det är rätt roligt, så jag får ofta värdinnan till bordet. Ibland blir det lite betungande, säger han, men ser inte missnöjd ut.
Den här kvällen blir det inte tid ens till middag. Han hinner bara upp och hälsa. Men under jubileumsåret lär det bli många tillfällen till både middagar och tal.




1. Debattinlägg i Läkartidningen i nr 12, 14-15, 16, 17 och 18/2007.


Vit rock och cigarr Läkartidningen 12/2007 s 964



Adolf Lichtenstein –låt den hängde hänga! Läkartidningen 14–15/2007 s 1165



Avväpna de röksugna läkarna! Läkartidningen 14–15/2007 s 1166



Historielöshet? Läkartidningen 16/2007 s 1252



Cigarr igår – mobiltelefon i morgon? Läkartidningen 17/2007 s 1341



Det måste väl ändå vara ett skämt …? Läkartidningen 17/2007 s 1344



En tavla på Läkaresällskapet Läkartidningen 17/2007 s 1344



2. LT 48/2000, sidan 5593.

Varför har inte Riksstämman lagts ned?




3. Se även LT 49-50/2007 sidan 3756–57.


Riksstämman 2007 Radiologer vill välja själva



Riksstämman 2007 »Hitta ett eget sätt att relatera«

Peter Aspelin


Ålder: 63 år.
Aktuell: Ny ordförande i Svenska Läkaresällskapet som firar 200 år.
Medicinsk specialitet: Medicinsk radiologi.
Arbete: Professor i diagnostisk radiologi vid institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik vid Karolinska institutet och enheten för radiologi på Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge.
Bakgrund: Studier i Lund, leg 1971, med doktor 1976, professor 1989. Har varit prorektor och prodekanus vid KI, ordförande i SBUs vetenskapliga råd, ordförande i Karolinska Universitetssjukhusets FoUU-kommitté och vice ordförande i Svenska Läkaresällskapet.
Familj: Hustrun Linda och två barn.
Senast lästa bok: »En kortfattad historik över nästan allting« av Bill Bryson, »om allt från Big Bang till nutid, en av de mest imponerande böcker som skrivits«.
Träffade senast en patient: Ett par veckor sedan. I snitt en gång om året, har inte arbetat kliniskt på tio år.
Viktigaste hälsofrågan: Fattigdomen i utvecklingsländerna, malaria, aids och undernäring, om man ska ha ett globalt perspektiv.
Viktigaste läkarfrågan: Att ta tillbaka initiativet och se till att den professionella kompetensen leder och styr sjukvården.
Dold talang: De jag har visar jag mer än gärna upp. För min ålder och vikt är jag relativt bra i squash och golf, det sticker jag inte under stol med.

Så firar Läkaresällskapet 200 år


• Extra medel till klinisk forskning delas ut genom sällskapets 200-årsfond.
• Åtta böcker om bland annat sällskapets historia, sällskapets hus och läkekonsten under tusen år ges ut.
• En programbok över alla sällskapets alla arrangemang och föredrag under 2008, »säkert tusentals«.
• Nio Berzeliussymposier.
• Festligheter, bland annat på 200-årsdagen 25 oktober.


Läkaresällskapets nye ordförande Peter Aspelin vill förnya riksstämman och rekrytera fler medlemmar. Att gå samman med Läkarförbundet är ingen bra idé. Sällskapets icke-fackliga perspektiv är en styrka, anser han.




Tisdagarna på sällskapet avslutas med middag. Från vänster professor Mats Berlin, docent Rune Eliasson, professor Martin Ingvar och Peter Aspelin.