Docent Ulf Kristoffersson, överläkare i klinisk genetik vid Universitetssjukhuset i Lund, har över 25 års erfarenhet av genetisk vägledning. Han skulle inte rekommendera de nya, personliga DNA-testen till någon – annat än möjligen som underhållning.


– Företagen lockar med förföriska budskap om att man ska ta kontroll över sin arvsmassa, säger han. Men för individen har testresultaten mycket begränsat värde. Alla vet ju ändå att det är bra att motionera och äta broccoli.
Att söka igenom snippar på jakt efter riskmarkörer har ett värde om det ingår i ett kliniskt sammanhang, anser han. De nya riskmarkörerna för prostatacancer (se LT nr 8/2008) skulle till exempel kunna utvecklas till ett test för män med förhöjda PSA-värden, för att avgöra vilka av dessa som behöver göra en biopsi.
Men om friska personer screenar sig för en rad olika sjukdomsrisker, kan resultatet bli oro och förvirring. Blir de personliga DNA-testen populära kommer det att leda till ökad belastning på sjukvården, tror Ulf Kristoffersson.


– Beredskapen för detta inom sjukvården är låg, säger han. Läkarna har ingen utbildning i genetik. I mitt arbete kommer jag tyvärr i kontakt med fall där distriksläkare inte kan hantera genetiska frågeställningar – till exempel genom att vägra remittera en patient till en genetisk mottagning, trots att det finns ärftlig cancer i familjen.
Ulf Kristoffersson anser att samhället måste möta den explosiva utvecklingen av genetisk information med ett brett folkhälsoarbete. Via skolorna och andra utbildningar, massmedia, utställningar och så vidare ska allmänheten lära sig att hantera genetiska frågeställningar, ungefär som vi lärt oss att leva med bilismen eller Internet.


– En bildad allmänhet kan göra bättre val, säger han.
Professor Niklas Dahl, överläkare i klinisk genetik vid Akademiska sjukhuset i Uppsala, har arbetat många år på en onkogenetisk mottagning; dit kan man remitteras exempelvis om en nära släkting fått cancer med starka ärftliga inslag.
Erfarenheterna därifrån visar att det behövs en professionell översättning av den genetiska informationen, förklarar han: Hur ska släktingens cancerform tolkas? Kan den föras över genetiskt? Hur ser ärftligheten ut?


På liknande sätt behövs någon som översätter resultaten från ett personligt DNA-test för patienten, säger han:


– Om det står i svaret att risken för en viss sjukdom är fördubblad låter det mycket. Men det kan ju handla om en ökning av risken från en halv till en procent, och då är det rätt ointressant. Alla som funderar på ett personligt DNA-test skulle egentligen behöva ett samtal för att få sådant förklarat.
Niklas Dahl anser inte att man kan begära av distriksläkarna att de ska klara sådana samtal. Däremot bör de remittera oroliga patienter till en specialist på den aktuella sjukdomen, eller till en klinisk genetiker.


Problemet är att det finns för få kliniska genetiker, säger han:
– I hela Sverige är vi bara omkring 25 aktiva specialister. Vi kommer inte att klara anstormningen.


Även Mats G Hansson, professor i biomedicinsk etik vid Uppsala universitet, tror att de nya DNA-testen kommer att ge en ökad belastning på sjukvården. Genetisk information, som tidigare givits av läkare till riskgrupper, landar nu i helt nya sammanhang, hos personer som har svårt att förstå vad den betyder.


Han instämmer i att alla som gör DNA-test behöver samtal med en specialist, och att man inte kan lägga det ansvaret på distriktsläkarna. Som en möjlig utväg pekar han på utbildningen i genetisk vägledning, som nu finns vid Uppsala universitet och i en kortare form i Göteborg. Där kan intresserade läkare, sjuksköterskor och barnmorskor specialutbilda sig till genetiska vägledare.


– När den genetiska kunskapen ökar kommer det att behövas massor av genetiska vägledare inom sjukvården, säger han. Primärvården kan aldrig göra genetiska utredningar, men de måste kunna ta hand om ett växande antal frågor som rör genetik. Därför behövs det genetiska vägledare även på vårdcentralerna.
Testföretagen hävdar att deras DNA-test kommer att hjälpa folk att skaffa sig en sundare livsstil. Men det är inte så enkelt, säger Mats G Hansson:


– Det är en from förhoppning. Men i dag finns det faktiskt inga studier som visar, att information om någon genetisk risk leder till att människor ändrar sin livsstil. Att ändra människors beteende är en komplex process. Alla vet att rökning orsakar lungcancer, men trots det är det fortfarande många som röker.
– Går företagen ut med att de vill få folk att ändra sitt beteende, måste de ha bättre kunskap om hur beteendeförändring går till.





Läs även
Personliga DNA-test – av omdiskuterat värde

Hon undersökte sina gener. »Jag var både orolig och förväntansfull«