Efter utredning och remissvända antog Läkarförbundets centralstyrelse på torsdagen ett nytt läkemedelsprogram, »Läkemedel är ett av läkarens viktigaste redskap«, som avses vara »ett vägledande grunddokument för förbundets ställningstaganden och fortsatta arbete med läkemedelsfrågor«. Programmet spänner över den fria förskrivningsrätten och läkares roll gentemot patienten, över näringspolitik till läkemedelshantering i ett miljöperspektiv.
Det var 2005 som Läkarförbundet beslöt att se över sitt läkemedelspolitiska program från 1999, bland annat med anledning av samhällets ökade fokus på läkemedelskostnader, men också på grund av den medicintekniska utvecklingen. Flera frågor i programmet känns igen. Läkares allmänna förskrivningsrätt bör kvarstå. Vården bör organiseras så att tid ges för möte mellan läkare och patient, för att stödja patientens följsamhet till ordination, men också för att öka patientens förståelse för hur gamla läkemedel kasseras på rätt sätt.

Den kanske största förändringen i den nya policyn, jämfört med den gamla, är att förbundet nu ställer sig positiv till förskrivning av generika som förstahandsval. Detta är dock i praktiken en kursändring som gjordes redan 2005. Enligt Läkarförbundet finns det flera fördelar med generisk förskrivning jämfört med generiskt utbyte på apotek. Den viktigaste, framhåller förbundet, är att patienten och läkaren diskuterar »rätt« läkemedelsnamn från början, och på så vis minskar risken för »hopblandningar och bristande följsamhet«. Men en förutsättning för att generisk förskrivning ska få genomslag är att de elektroniska förskrivningsstöden utvecklas. Det krävs ett system där läkaren enbart behöver skriva in den aktuella substansen, varefter alla förpackningsstorlekar, beredningsformer och styrkor kommer upp på skärmen oavsett handelsnamn.

Förbundet konstaterar vidare att medicinteknisk utveckling ställer höga krav på läkares läkemedelskunskaper och förmåga att tillgodogöra sig ny information. Staten och sjukvårdshuvudmännen måste därför skapa utbildningssystem som stödjer den individuella kompetensutvecklingen genom hela läkarkarriären, framhåller man. Däremot kan inte den enskilda läkaren åläggas ansvar för annan prioritering än den i mötet mellan patient och läkare. Enskilda läkare bör inte åläggas resursfördelningen mellan olika patientgrupper. »I dag är det den enskilde huvudmannen som prioriterar runt till exempel särläkemedel. Detta är inte acceptabelt sett utifrån hälso- och sjukvårdslagens krav på vård på lika villkor för alla medborgare«, framhåller förbundet som efterlyser en nationell samsyn kring hur nya dyra läkemedel ska värderas, introduceras och finansieras i framtiden.

En något kontroversiell fråga som uppmärksammas är patienternas ökade användning av naturläkemedel. Läkarförbundet önskar en bättre genomlysning och mer utbildning om naturläkemedel. För många naturläkemedel och traditionella växtbaserade läkemedel saknas i dag uppgifter om effekter, biverkningar och interaktioner med andra läkemedel. Läkarförbundet »ska verka för« att producenterna och Läkemedelsverket avsätter ökade resurser för att ta fram denna kunskap, vilket i remissvar på programmet kritiserats för att inte gå ihop med vetenskap och beprövad erfarenhet och evidensbaserad medicin.

Helt nytt i programmet är avsnittet om läkemedel i ett miljöperspektiv. Ökad läkemedelsanvändning i kombination med biologiskt icke nedbrytbara ämnen medför en ökad risk för att läkemedelssubstanser sprids i naturens kretslopp, och tas upp genom dricksvatten och födoämnen. För att öka andelen miljövänliga läkemedel efterlyser Läkarförbundet dels bättre och mer lättillgänglig information om läkemedels miljöegenskaper, dels ett nationellt reglerat miljöklassificeringssystem för läkemedel. Man rekommenderar vidare läkare att förskriva mindre förpackningar, gärna så kallade startförpackningar, för att minska kasseringen av läkemedel.

Några kontroversiella frågor i förbundets remissrunda gällde naturläkemedel och förespråkandet av generika. »Varje kliniskt verksam doktor (som både ser patienter och har kontinuitet) vet att generika inte alltid har samma effekt som originalpreparatet«, skriver Svensk Förening för Obstetrik och Gynekologi (SFOG) i ett remissvar. Härifrån anser man också att programmet famnar allt för många frågor.

En grundläggande näringspolitisk fråga, forskning och arbetsmarknad, är att den kliniska forskningen flyttar utomlands. Den kliniska forskningen inom svensk hälso- och sjukvård hotas av att läkemedelsföretagen i jakten på bättre vinstmarginaler gör omfattande satsningar på forskning och utveckling i andra länder.

En nätversion av programmet »Läkemedel är ett av läkarens viktigaste redskap« kommer att finnas tillgänglig på förbundets hemsida.