Extrem vanvård av äldre multisjuka, onödiga suicidfall, magont och sömnsvårigheter inför jourpass samt svårigheter att rekrytera kolleger till pressade kliniker. Så beskrevs vårdplatsbristens effekter vid Sjukhusläkarföreningens fullmäktigemöte i Stockholm förra veckan. Hela förmiddagen den 9 maj ägnades åt vårdplatsbristen utifrån exemplet i Falun, se Sjukhusläkaren nr 2/2008.
Frustrationen var tydlig. Det var också glädjen över beskedet från Thomas Isaksson, Arbetsmiljöverkets arbetsmiljöinspektör i Falun och gäst vid mötet.
– Vi vill fatta beslut om vitesföreläggande mot landstinget Dalarna när det gäller vårdplatser. Landstinget måste lösa situationen så att man frigör vårdplatser inom medicinkliniken, sa han.

Arbetsmiljöverkets skarpa beslut är lättare att koppla till frågor som regleras i verkets föreskrifter, till exempel om utrymmet runt sängarna.
– Nu har vi ställt krav på utrymmet i 17 år, men egentligen är det löjligt när det stora problemet är den arbetsbelastning och stress som uppstår av att inte kunna ge den vård man skulle vilja, sa Thomas Isaksson.
Om hög arbetsbelastning och stress finns inga föreskrifter. I stället blir den mer allmänt hållna Arbetsmiljölagen tillämplig. Detta i kombination med att vårdplatsbristen som sådan inte förut blivit föremål för vitesföreläggande gör att hans förslag i Falu-ärendet hissats inom verket.
– Detta är ett krav som vi inte ställt tidigare och därför ligger det hos vår generaldirektör.
Ännu är beslutet inte fattat och när det avgörs kunde Isaksson inte säga. Hans föreslår att verket ska »peka med hela handen” och inte kräva till exempel en handlingsplan för att mäta risker och stress. Han vill ha ett konkret krav på vårdplatser för alla patienter. Så länge utskrivningsklara patienter finns kvar i landstinget är landstinget ansvarigt och kan inte skylla på kommunen, menar han. Hur landstinget löser frågan lägger sig verket egentligen inte i, men han kan tänka sig att landstinget kan lösa bristen i samverkan med kommunen genom att skapa särskilda »mellanvårdplatser« för utskrivningsklara.

Även Socialstyrelsens tillsyns­enhet i Örebro fick i april förra året en anmälan från Kristina Wallman, men det ledde ingen vart.
– Vi ska åtminstone svara på brev. Det gjorde vi inte i det här fallet. Det är bara att lägga sig platt, sa Thomas Tegenfeldt, enhetschef för behörighet och patientsäkerhet vid Socialstyrelsens tillsynsavdelning.
Sjukshusläkarna efterlyste skarpare patientsäkerhetskrav från Socialstyrelsen i vårdplatsfrågan.
– Tuffa till er! sa fullmäktige.
Många ville ha ett uttryckligt förbud mot att utlokalisera patienter. Omöjligt, enligt Thomas Tegenfeldt, som kontrade med att uppmana läkarkåren att göra bristerna mer synliga för Socialstyrelsen.
– Försök peka på reella patientsäkerhetsbrister och rapportera dem som händelser så kan inte ledningen runda det. Funkar inte det, hör av er till oss.

Om Arbetsmiljöverket och Socialstyrelsen gör gemensam sak har det visat sig kunna räcka med informella krav för att få fler vårdplatser. Samarbetet fungerar dock inte lika bra överallt, till exempel inte mellan Falun och Örebro. Nu ska Socialstyrelsen och Arbetsmiljöverket ingå ett avtal på central nivå om bättre samarbete.
– Vi hoppas lyfta in vårdplatsfrågan i den samverkan, sa Thomas Isaksson.

Sjukhusläkarföreningen beslutade bland annat …


• om ökad och konsekvent avvikelserapportering.
• att verka för att äldre läkare behålls i vården för att dämpa den ökande läkarbristen.
• att verka för att de medicinska experter som anlitas av Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd är specialister, kliniskt aktiva och med stor kompetens, inom det område som ansvarsärendet berör, undantaget nämndens ordförandebeslut.
• att styrelsen ska arbeta för att kraven för godkända språkkunskaper för invand­rande läkarkollegor som vill arbeta i Sverige ska motsvara de behov en läkare har. Bristande språkkunskaper är inte sällan orsak när utländska kolleger fungerar dåligt i sjukvården, enligt styrelsen. Föreningen anser inte att de språkkrav som ställs på läkare som kommer från ett land utanför EU/EES är tillräckligt höga. Och för läkare från EU/EES-land krävs inte språkkunskaper för att få ut legitimation i Sverige. Ansvaret ligger i stället på arbets­givaren, som ibland frestas att anställa läkare som inte har tillräckliga kunskaper.