Jämförelser av olika sjukvårdssystems effektivitet kan knappast bli mer än goda försök. Hur många indikatorer behövs, är de representativa och viktas de på rätt sätt? Parametrarna är fortfarande få och metoderna i sin linda. Vid en internationell jämförelse begränsas rimligen urvalet av data ytterligare till sådant som kan fås från alla länder.
Tillgång på relevanta och tillförlitliga data är alltid ett problem. Det säger också Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, som trots detta i sin andra internationella jämförelserapport – den första kom 2005 – försökt uttala sig inte bara om kvaliteten, utan också om systemens effektivitet.
SKL ställer sjukvårdens resursförbrukning i relation till »resultatet« och väger samman de två variablerna i ett »effektivitetsindex«, se matris till höger.

Av de 17 länderna hamnar Sverige på en tredjeplats efter Finland och Spanien, medan USA kommer sist med höga kostnader och sämre resultat.
Vilka data baseras då »effektiviteten« på?
Resursförbrukningen beräknas utifrån fyra indikatorer: sjukvårdskostnad per invånare, hälso- och sjukvårdens andel av landets BNP, läkare per 1000 invånare och sjuksköterskor per 1000 invånare.
Resultatet baseras på 18 indikatorer, varav 15 rör förväntad medellivslängd, för tidig död, åtgärdbar dödlighet, spädbarnsdödlighet och antal döda per 100000 invånare i sjukdomarna cancer, lungcancer, ischemisk hjärtsjukdom respektive stroke. Två indikatorer för barnvaccinationer representerar den förebyggande vården. En sista indikator är antibiotikaförsäljning i öppenvård.
Är dessa uppgifter tillräckliga? Nej, SKL påpekar själva bristerna. Till exempel finns inga indikatorer för psykiatrin eller äldreomsorgen. Inte heller hanteras vårdskador, vårdrelaterade infektioner eller tillgänglighet.
– Vi vet att vårdgarantin inte fungerar fullt ut och att väntetiderna till den planerade vården inte är vad den borde vara, sade SKLs VD Håkan Sörman vid presentationen i juni.

Att inte tillgängligheten tagits med beror på att officiell statistik på väntetider i olika länder saknas, enligt SKL, som också uttrycker skepsis mot företaget Health Consumer Powerhouses internationella rankning där väntetidsuppgifter får väga tungt. I företagets senaste jämförelse placeras Sverige på en sjätteplats. SKL ställer sig generellt frågande till företagets bedömningar och vad de baseras på, enligt Roger Molin, biträdande chef för SKLs avdelning för vård och omsorg.

Skillnader i sjukvårdssystemens finansiering och struktur – som skillnader i andel allmänläkare, andel privata vårdgivare, antal vårdplatser eller vårdtider – är inte del av SKLs effektivitetsbedömning. Det skulle förutsätta en värdering av vad som är bäst, en omöjlig uppgift, enligt Molin.
Däremot ställs effektivitetsindexet – i efterhand – mot uppgifter om bland annat antal vårdplatser. Sverige har lägst antal vårdplatser av de 17 länderna, se figur. SKL drar slutsatsen:
– Vi ser det som ett tecken på att Sverige ligger i framkant i att använda sig av ny teknologi. Sverige har gjort mer omfattande strukturomvandlingar än något annat land, vilket har förbättrat kvaliteten, säger Roger Molin.
Läkarförbundet håller inte med och kritiserar SKL för att inte beröra de problem som Sveriges brist på vårdplatser orsakar. De ekonomiska aspekterna av få vårdplatser får för stort genomslag i rapporten, anser förbundsordförande Eva Nilsson Bågenholm:
– Få vårdplatser är inte enbart positivt. Neddragningen har gått för långt. Bristen på vårdplatser drabbar kvaliteten i vården för dem som utlokaliseras och skrivs ut för tidigt.

Läs mer: Svensk sjukvård i internationell jämförelse, Sveriges Kommuner och Landsting, 2008, se http://www.skl.se




Källa: OECD 2007 1)=2004