Det blev en bitvis animerad debatt vid Läkarförbundets seminarium »Välja vårdval – svårt val?« under Almedalsveckan i juli. Den som lyssnade bakom de politiska slagorden kunde dock se en väg framåt.
– Vi står inför stora utmaningar inom hälso- och sjukvården. Därför kan man inte inrätta ett kostnadsdrivande system som man har i Stockholm, sade Åsa Kullgren (s), landstingsråd i Sörmland.
– Släpp Stockholmsfixeringen, det finns fler modeller, menade Tobias Krantz, socialpolitisk talesman i folkpartiet. Varför ska man inte få välja vård när man får välja tandborstar? Bejaka nu det här i stället för att hamna i en trist och ensidig svartmålning, fortsatte Krantz och fick för det applåder.

Tvisten i panelen stod dock inte mellan vårdval eller inte. Samtliga sade sig vara för ett införande av vårdval. Regeringens särskilde utredare, Toivo Heinsoo, som utarbetat det liggande förslaget om nationell lagstiftning om vårdval och fri etableringsrätt, ute på remiss fram till 8 augusti, göt olja på vågorna och framhöll att diskussionen kring olika vårdvalsmodeller och ersättningssystem måste få föras, för att vinnarkoncepten ska kunna vaskas fram.
– Den bästa modellen finner vi inte på förhand. Det fina i kråksången är att vi ger utrymme för ett politiskt ställningstagande i olika landsting, och att man där kommer att ha makten över vårdvalsmodellerna också i fortsättningen, sade han med adress åt de landsting som aviserat ett nej till nationell lagstiftning i sina remissvar på vårdvalsbetänkandet.
– Så småningom finner vi mer eller mindre lika system för hur man ska hantera de här vårdvalsmodellerna, då är vi kanske också mogna att övergå till nationella koncept på olika sätt, sade Heinsoo.
– Personligen tror jag nästa steg i hälso- och sjukvården är att diskutera hur vi kan skapa effektiva vårdprocesser och hur vi kan skapa kvalitet. Det finns en rätt stark utveckling mot detta.
Gunnar Welander, ordförande i Privatläkarföreningen och ledamot i Läkarförbundets centralstyrelse, passade under debatten på att hamra in budskapet att vårdval är ett sätt att få till stånd fler allmänläkare:
–Grunden i svensk sjukvård är bristen på allmänläkare. De finns, men jobbar med annat. Att locka tillbaka dem till familjeläkeri är det mest gynnsamma vi kan göra för primärvården.

Ekonomidirektören från landstinget i Halland, Anette Eriksson, ställde en fråga från åhörarbänk. Vid ett frukostseminarium tidigare under dagen hade hon avslöjat framgångsreceptet för vårdval Halland: att i bred koalition ha stött och blött systemskiftet sedan 2004.
– Jag vill byta spår. En viktig fråga i förändringarna är kvalitet. Hur mäter vi den och hur beskriver vi den för invånarna? frågade Anette Eriksson, som ville ha läkarnas perspektiv.
– Våga lita till patienternas egna bedömningar. Vidareutveckling, mätningar och transparens är inget som Läkarförbundet motsätter sig, tvärtom, svarande Gunnar Welander.

Nästa år hoppas Toivo Heinsoo få debattera vården som helhet och med patienten som utgångspunkt och hur man skapar effektiva vårdprocesser:
– Patienten är inte intresserad av att »detta är primärvårdsdelen«, och »detta är specialisten«, utan av helheten som sådan. Nästa steg i utvecklingen måste vara att se till att också ansvarsförhållandena fungerar. Vårdgivare som inte riktar in sig på kvalitet ska helt enkelt inte finnas.